Gör hon som mig text

Bibelns livets träd

2020.08.11 10:27 attfinnasanningen Bibelns livets träd

Bibelns livets träd

https://preview.redd.it/crz1jdrv2cg51.jpg?width=1024&format=pjpg&auto=webp&s=f4af636e9a149c1972b68c087cbf5a2680703eca
1 Mosebok 2:9 Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

https://preview.redd.it/f3tv8xwz2cg51.png?width=463&format=png&auto=webp&s=3f5456cee7846bc6f3c5b253d5699d7f613d8d90
Många gånger har man sett liknande bilder på en pelare utan att tänka på varför man för en sådan eller vad den symboliserar. Oftast åker man förbi eller tar en bild när man är utflykt under semestern och sedan tänker man inte mer på det. Sanningen är att dessa symboler har en viktig symbolism och har en religiös betydelse som inte tyvärr många inte vet om. Liknande symboler används inom olika religioner men det är inte de jag kommer att skriva om för de säger inte sanningen utan en lögn, utan jag skriver om sanningen den som bibelns gud har.
Denna pelare symboliserar faktiskt livets träd som nämns i bibeln, även om samma symbolism används av de som följer religionen skapad av satan, mysterieskolan som kabbalismen är en del av. Det finns många som tror att de vet, för att de har läst om olika symbolers betydelse och vet om att livets träd eller sephiro används av Illuminati och då betyder det för många att symbolen symboliserar något ondskefullt för att den även används av ockulta hemliga sällskap och att man för den skull lär ut desinformation, något jag trodde själv så jag höll mig borta ifrån allt detta tills jag insåg att så var inte fallet.
En sak man måste inse att det finns en sanning och sedan en spegelsida av denna sanning som är lögnen. Som exempel om man tar en text och tar den framför en spegel så får man texten spegelvänd eller bakvänd. Vilket gör att en och samma symbol kan få två betydelser en enligt bibeln och kristendom och en för de som följer mysterieskolan en religion skapad av satan. Varifrån kom satan, och hade han inte kunskap om vad sådana symboler och eftersom satan hatar gud så gav han dessa symboler många gånger liknande betydelser men också med en egen betydelse som är tvärtom mot det som gud gav.
Som ett exempel tittar man på Mecka och enligt den islamska tron så symboliserar faktiskt denna pelare satan. Som muslimer kastar sten på för man tror att den symboliserar något ont, när den egentligen symboliserar något gott. Vilket är ett ytterligare bevis varifrån islam kommer, samt vem som ligger bakom islam.
Livets träd enligt kristendomen
Den enda vägen till sanning är via bibelns gud och att söka sanningen utan gud är en närmast omöjlig uppgift som enbart kommer att leda till att man blir lurad och leds in på fel väg, för vi lever i en värld som innehåller så mycket lögner, felaktigheter vilket gör det så gott som omöjligt att finna sanningen på egen hand. För denna värld är styrd av makter som vi inte ser, vilket en ateist inte accepterar existensen av, men det gör det inte mindre san. För egentligen vad vet vi människor om allt i denna värld, det är lätt att bara förneka något bara för att man inte ser det och inte förstår religionen kristendom.
Vad denna värld är – den är inte vad man tror, utan har en djup sanning som till en början är svår att ta till sig framför allt om man inte vill acceptera den. Själv så har jag sökt sanningen, inte sökt fakta som passar in i min världsbild, vilket har lett till att jag ändrat min hela uppfattning och insett att man har blivit så lurad och bedragen i denna värld oftast av personer som påstår att de kan och vet sanningen.

https://preview.redd.it/0whiecl13cg51.png?width=245&format=png&auto=webp&s=8307b28a8386819d1ebe10f639e67daa80acb107
Denna pelare symboliserar livet träd men även Jakobsstege den stege där änglar gick upp och ned mellan himlen och jorden. När denna pelare står precis i centrum av Vesica pisces så symboliserar den faktiskt människans födsel in i denna värld. Pelaren symboliserar också mikrokosmos som är varje individ i denna värld, för varje människa är en del av det stora makrokosmos som är universum. Vesica pisces eller Mandorla som symboliserar en portal mellan det andliga och jorden.

https://preview.redd.it/f7a7j2343cg51.png?width=1028&format=png&auto=webp&s=d2a0f31031c3efdfcb2fd9688d500edca1b64eb1
Man kan säga att den symboliserar bland annat då vi födds och kommer in i denna värld. Symbolen symboliserar att vi födds med en god sida/rött och en sida som är ond/blått.

https://preview.redd.it/10a3irg53cg51.png?width=554&format=png&auto=webp&s=6389968e41d913e5d301c75d502e6cefa0e71824
Den goda är ifrån himlen och den onda från helvetet. Vi lever i en dualistisk värld där vi har det goda och det onda som på olika sätt styr våra liv mer än vad vi anar. Vi födds med båda sidor. Hos visa är den goda sidan dominerande och andra den onda. Den goda sidan pekar uppåt medan den onda nedåt. Den goda sidan styrs av himlen medan den onda av satan eller helvetet. Vilket också gör att både himlen och helvetet vet allt vad du har gjort under ditt liv. Det är därför som exempel om man träffar på någon som vet mer om ditt liv än denne borde göra, något som jag har varit med om.
Den pelare som pekar ned en portal till helvetet, symboliserar din kontakt med helvetet och om man vill slippa helvetet så måste bryta kontakten med helvetet och få båda sidor att peka uppåt. Något man kan göra genom att be om förlåtelse för ens synder och döpas i tro, orsaken till att man ska göra det är att vi alla människor på gjorden har vänt ryggen åt till gud och följt satan för vi är de fallna änglarna som bedrog gud. Anledning till att vi finns på gjorden är just att komma tillbaka till gud. Vi har fått en andra chans att återkomma till gud och få förlåtelse för att vi vände gud ryggen.
Johannesevangeliet 10:34 Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?
En vers som säger att vi en gång var gudaänglar
Uppenbarelseboken 12:4 Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det.
Beskriver hur en tredjedel av alla änglar lurades av satan och föll med honom. Medan satan och de närmaste änglarna hamnade i helvetet så har vi fått en ny chans att komma tillbaka. Men enbart om du följer gud.

https://preview.redd.it/6vs1id273cg51.jpg?width=1385&format=pjpg&auto=webp&s=171ec23fb42a8ef052fb5b1cda058b8b3f797dfa
Bilden visar hur det ligger till, en del pekar upp mot himlen och den andre pekar ned emot helvetet. Sedan kan man tillägga att den spegelblanka sjön skapar en spegelbild av pelaren som också symboliserar den andra sidan. Speglar används inom wicca bland annat i att komma i kontakt med andar eller mer giltigt demoner.
submitted by attfinnasanningen to u/attfinnasanningen [link] [comments]


2020.03.29 15:22 Kyndrak Nordisk TV - En guide till nytt utbud

Vi i Skandinavien har inte bara världens bästa samhällen, vi förstår även varandra väldigt enkelt. Så tröttnar du på att kolla på amerikanska serier med helt bisarra värderingar och moraler, men har sett klart allting svensk TV har att erbjuda så följer här en guide till en helt ny värld som kanske öppnar sig för dig. Passar bra i tider då många bör vistas hemma.
Pga. copyright osv. så är "köpta" serier regionlåsta, dvs. dyra amerikanske produktioner eller reality program, svenska serier som gjorts av produktionsbolag som inte är public service, och musikrelaterade program. Det som är kvar är kanalernas egna produktioner som dom så vänligen låter utomstående titta på utan regionbegränsningar. Förstår man det konceptet och inte blir sur när "Poldark" på NRK inte startar eller får upp ett felmeddelande när man vill starta "Tunn Is" på Isländsk TV så kommer du snabbt komma in i det.
Här följer mina personliga favoriter

Norsk TV

Alla älskar norska, det går inte att vara sur eller ledsen när man hör norska. Så sätt på din bästa "ische"- dialekt, börja alla meningar med "jag må nå...", och använd häftiga ord såsom "flink" och "morsom" så ofta du kan.
NRK WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Vi börjar på toppen med den snyggaste, fylligaste och roligaste kanalen. Bra varierat utbud med lättnavigerat och tydligt UI.
Side om side Om du gillar Felix Herngren humor så kommer du älska den här.Det är nämligen ingen stammande pinsam Felix med, men samma underbara typ av skämt
Der ingen skulle tru at nokon kunne bu Ett program för dig som vill käka chips i soffan men ändå känna dig aktiv.Det handlar om ensamvargar som väljer att bo mitt uti vildmarken i norden, där varje dag är en kamp för överlevnad och värme är en lyxvara under vintern.
Familieekspedisjonen Ut på tur, aldrig sur! Ideala konfliktfria familjer utan vildmarkserfarenhet tävlar mot varandra att nå först till ett mål genom den norska vildmarken. Feelgood och vacker miljö i ett och samma program.
P.S. Om du gillar julkalendern så må du kika på deres. Svenska julkalendern är det ikke nå fel pa, men gillar man inte Sci-Fi rymdäventyr till jul t.ex så har NRK lite mer klassiska och spännande alternativ som e väldigt flink.
TV2 Sumo
WebplayeAndroidTV/Mobilapp
En norsk betalkanal med fokus på reality-tv. Visar reklam, men deras reklam är samma märken som vi har fast utan all jobbig Casinoreklam, dvs rolig reklam. Har en kategori bara för fria serier, vilket gör denna sida till den lättnavigerbaraste av alla för oss icke-norrmän att titta på deras utbud. Kräver att du skapar ett gratiskonto att logga in med.
Farmen kjendis Farmen, fast på norska, med kvinnan vi alla älskar att hata; Gunilla, the one and only.Vissa förstår inte vad hon säger, andra är rädda för henne. Kanonbra underhållning helt enkelt.
Glow Up Ingen måste något i livet, men gillar du smink så vill du verkligen inte missa detta.Riktigt snyggt producerat och rolig tävling som handlar om just tävlingen och inte massa drama omkring. Rätt person vinner i slutet även. 10/10
Wunderland En reality serie i sin fjärde säsong som följer norska raggare som åker gamla jenkare, super och allmänt mår. Norska Raggare, det blir inte bättre. Väldigt snyggt filmad.

Finlandssvensk TV

Ibland kan det kännas som i vill gärna glömma bort dom för dom påminner oss om dåliga minnen, men finlandssvenskar finns och har den bästa dialekten efter norrlänningar i min mening. Den enklaste starten för dig som vill se nordisk tv då alla pratar svenska.

YLE WebplayeAndroidTV/Mobilapp
En väldigt snygg men tyvärr krånglig sida för oss som vill titta från Sverige. Många program är markerade som tillgänglig endast för finnar för att skilja programmen åt, men dom som inte är det kan ändå vara otillgänglig för oss. Appen och beskrivningarna är på svenska, men det är inte först du startar programmet som du vet om det är på svenska eller finska och om det finns svensk text, men godbitar finns.
Eskil Granlund - stridsordonnans Eskil berättar några minnen från frontlinjen från en rysk offensiv vid Tali-Ihantala. Han får Rambo att låta som en söndagsflanör.
Den stora festen Svensktalande Samer i Finland berättar om deras förberedelser inför deras kristna konfirmation.Mycket att packa upp här om vad tradition och kulturidentitet egentligen är.
Finland är svenskt[svensk textning] Nu är det lätt att tänka att vi är hemska imperialister som behandlade finnar som skräp och vi är så himla onda innerst inne och måste sona för våra förfäders handlingar. Eller så kan man se vad dom själva tycker om deras identitet och hur det historiskt faktiskt var. Superbra serie som dyker djupare i ämnet.
MALAX TV WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Meme TV. Finns inget bra här mer än kultfaktorn. Vill du vara "edgy" så kan du ha på det som bakgrundsvideo på din hemmafest. dom har ingen app, så kan du koda sånt så är det nästan ett medborgerligt ansvar att hjälpa dom med det. Det finns även fler liknande om det här är din grej . Lokal-TV i svenskfinland

Dansk TV

Det är inte så grötigt som du tror, utan snarare bara en konstig skånska när undertexterna är på."Man vänjer sig" som en känd filosof en gång sade.
DR WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Propps till Danska public service att dom har ett program som heter "Danmarks bedste bonderøv".Sidan är inte den snyggaste men praktisk. Utbudet för icke-danskar är inte det största.
Gift ved første blik Danska "Gift vid första ögonkastet". Mysig enkel och bra tv. Inte så grötig danska, lätt att hänga med och deltagare man lätt fastnar för.
Herrens veje Väldigt grötigt utal, men väldigt bra serie! Värd mödan att vänja sig vid danskan.
Doggystyle Asta glider omkring och försöker hitta sin plats på jorden och kärleken.Är du nyfrälst på danskan nu så är det här serien att fortsätta på om du gillar romantik.

Isländsk TV

The Dark souls av nordisk TV. Det är glest och kalt där. Både i landet och med programutbud. Allting är på isländka naturligtvist.
RÚV
Jag hade önskat att SVT finansierade textningen till svenska så fler kan ta del av deras program, som t.ex en dokumentär om deras första kvinnliga president som själv pratar svenska. Vigdís, fífldjarfa framboðið. Men världen fungerar inte så tyvärr, även om dom köpt massor av svenska serier.



Har detta hjälpt dig mot karantäntristessen så glädjer det mig.Jag kan tycka det borde finnas starkare samarbeten emellan nordisk public service TV, både att tillåta fler program vara tillgängliga men också med textning av varandras språk. Bra statliga jobb som inte behöver ligga i Stockholm, samt bra för våra länder att komma närmare varandra kulturellt. En utopi skulle vara att alla nordiska public servicekanaler går att se fritt i norden sinsemellan med varje lands språks textning som val.
submitted by Kyndrak to sweden [link] [comments]


2020.02.26 10:29 throwaeaeraaa [Seriöst] Var jag rövhålet?

Hej!

Sorry för wall of text. Skriver på mobilen under kaffet..

Kontext: Jag är utbildad gymnasielärare, många av mina kollegor är aktiva inom facket. Då jag arbetar med ungdomar, är jag van vid konflikter.
Min flickvän, som är utbildad förskollärare är inte van vid konflikter.

Vad som hänt: Min flickvän har börjat på ett nytt arbete, hennes första riktiga efter studierna. Hon har haft många praktiker och vikariat under sin utbildning, hon älskar yrket och aldrig haft de här probleme förr.

Den psykosociala arbetsmiljön är värdelös. Det är en ny förskola så det finns inte direkt förutsättningar för att skapa en riktig förskola. Personalen har arbetat ihop i lite över en månad. Det finns 5 avdelnigar, 5 förskollärare och 5 barnskötare.

Nästan varje dag har min flickvän kommit hem med nya problem. Hon har svårt att släppa jobbet och chefen är inte till någon hjälp. Saker så som att barnskötarna försöker sätta sig över förskollärarna och följer inte de pedagogiska planeringarna. Ibland säger barnskötarna att "de inte känner för att göra så, de tror inte på att göra så" osv. Även med påpekningar om läroplanen osv, så skiter de ibland i vad förskollärarna säger. Det har tagits upp med chefen, som tog ett snack med en av de mer problematiska personerna, men till knappt någon nytta.

Vid ett möte, menade chefen på att det är väldigt små skillnader mellan förskollärare och barnskötare. Vilket gör det otroligt svårt att bedriva någon pedagogisk verksamhet. Enligt läroplanen är det enorma skillnader och barnskötare ska enbart vara komplement till förskolläraren.

Det är redan mobbning på jobbet (en annan förskollärare blir utsatt för det). Det sker konflikter varje dag, barnskötare som bokstavligen smällt i dörren av ilska osv. Hån skratt och det snackas skit om personalen med barnen i närheten. (Ett barn sade till en annan förskollärare att X sade att du är elak)


Utöver det, är det personalbrist då det visat sig att flera barn har speciella behov (ADHD, tecken på autism och väldigt aggressiva etc.) Då det är en ny skola, finns det ingen utegård ännu, utan chefen hänvisar dem till att gå 500m till en offentlig lekplats, där det finns 5 större dammar. Jo tjena, det är en realistisk plan med flertal barn med speciella behov och en kollega som skiter i att hjälpa till.

Det här är bara ytan på problem som finns, vid en arbetsplats som är såpass ny!

Varje dag kommer tjejen hem och är ledsen, hon pratar i telefon med andra förskollärare som upplever samma saker, och det är värre för de som blir utsatta för faktiskt mobbning.
I morse var det ännu värre och hon började prata om att sluta som förskollärare och var nära på att gråta. Det här är väldigt ovanligt för en person som älskat yrket i 3,5 år.


Det jag gjorde:

Jag har försökt ge henne råd, jag är van vid att ha folk som försöker sätta sig över mig.. det sker dagligen med tanke på ålder på mina elever. Jag är van vid rektorer som inte kan saker och allt sånt. Jag är även nära med många från facket, så jag känner till varningssignalerna.

Jag har sagt till henne flera gånger att hon måste stå på sig, prata med chefen, hänvisa och tvinga chefen till handling. Ger henne pedagogiska råd på hur hon kan hantera problematiska personer. Även sagt till henne att gå till facket.. Men ingen vågar gå till facket eftersom de är rädda för att det ska bli värre osv.


Idag pratade jag med en kollega, som sa till mig att ta saken i mina egna händer. Jag gick till fackets kontor, pratade med dem och berättade att jag är orolig över en arbetsplats som inte är min egna. De lovade tystnadsplikt, och om de känner till saker, kan de ställa rätt frågor när de besöker arbetsplatsen.

Vi snackade om situationen, jag nämnde det jag skrev och lite andra saker. Av naturliga skäl, visste de vilken arbetsplats det handlade om (De känner mig, ny skola i kommunen osv).

Nu i efterhand, så känner jag att jag kan gått över huvudet på tjejen. Men samtidigt är jag legit oroad över hennes framtid inom yrket om det här fortsätter.


Vad anser ni Reddit?
submitted by throwaeaeraaa to sweden [link] [comments]


2019.07.19 22:07 kausti Minnen kan vara både vackra och... inte vackra

submitted by kausti to Trettioplus [link] [comments]


2019.03.05 14:34 whatneedtobedone Några andra som haft att göra med stolpskott till läkare?

Kämpar just nu med depression efter en rad händelser och situationer i livet. Blev sjukskriven en första gång i början av året och allt gick bra, går till en jättebra psykolog nu som hjälper mig och verkligen brinner för att få mig att bli frisk och menar att jag måste bli sjukskriven ytterligare för att depressionen inte ska bli värre. Igår så gick jag då till min vårdcentral för att förlänga min sjukskrivning då det första gick ut. Fick då en ny läkare, då min första som godkände min första sjukskrivning har förflyttats till en annan klinik pga avklarad AT-tjänstgöring. Sitter då hos denna nya läkare, som omedelbart slår mig som jävligt bister. Sitter och förklarar hela min situation från start och hur jag mår. Mardrömmar varje natt, ångest, ingen framtidstro, gråter, ingen motivation, gnisslar tänder osv.
Hon säger då till slut att hon inte kan sjukskriva mig då jag är arbetslös (sa upp mig helt från mitt förra arbete då det var en bidragande faktor till hur jag mår), och att man inte kan sjukskriva mig när jag är arbetslös (?). Vilket jag synade mer eller mindre direkt, då det var just min psykolog som gav mig rådet att sjukskriva mig själv och att det inte bröt mot några regler att vara sjukskriven samtidigt som jag var arbetslös. Jag blev ju sjukskriven första gången utan problem, FK har betalat min sjukpenning utan några problem. Det hon säger sen är att FK gärna vill få klargjort vilka PRAKTISKA problem jag har, att psykiska problem inte räcker till för att jag ska sjukskrivas. Jag blev nu närmast häpen på hur mycket hon satt och ljög för mig. Psykiska sjukdomar är den största anledningen till varför folk blir sjukskrivna, och jag nämnde precis hur mitt tillstånd stoppar mig i vardagen, att läsa en bok eller skriva denna text tar ett tag för mig. Jag känner ingen lust eller ens ork att göra saker, att träffa vänner gör mig helt utmattad trots att jag inte haft problem med detta tidigare. Hon tryckte hela tiden på att jag inte kan bli sjukskriven då jag är arbetslös. Efter mycket back and forth så sa jag bara att: "ok visst, jag kan arbeta fysiskt, jag kan röra på armar fingrar och ben, men psykiskt sett så är jag inte här. Jag vet inte hur jag kommer att reagera psykiskt, jag kanske bryter ihop som förra gången, och får självmordstankar som jag hade då och har nu också fast i mindre intensiv form, och kan komma att agera på dessa tankar". Hon blev plötsligt tyst, satte sig vid sin dator och fixade ett sjukintyg. Efter detta, så bad jag henne om att hon kanske kan skriva upp numret till min psykolog så att hon kan prata med denna om hur jag mår och kanske kan uppfölja min progress. "Vi får se", fick jag till svar, något telefonnummer fick hon aldrig. Jag gick hem och kände mig helt jävla värdelös, kände mig hela tiden som att hon försökte få dit mig och trodde att jag satt och ljög för henne, vilket har gjort mig mer deprimerad än tidigare. Ska till psykologen i veckan och prata om detta men vafan ska man göra. Ska man kanske byta läkare som faktiskt tar en seriöst? Detta är så klart en förkortad version av det som hände, men jag känner att hennes resonemang var helt jävla efterblivna. Kan klargöra ytterligare i kommentarerna sen om det är något ni undrar över. Någon som haft samma problem med andra läkare?
Tack för att jag fick skriva av mig
submitted by whatneedtobedone to sweden [link] [comments]


2019.02.22 22:17 vildapple Sista deltävlingen!

Vem är taggad? :D:D:D

Okej, så, åsikter för den här veckan!

Pagan Fury försöker väldigt mycket. Någon har gett dem en checklista för "fantasymetal", och de kryssar alla rutor. Tyvärr inte mer än så - och alltså, jag gillar fantasymetal, men det här blir bara... meh.

Anton Hagman vet jag inte riktigt vad han gör här. Mediokert, på sin höjd. Trist låt, trist sång, trist snubbe. Nä.
Ska vi ha en ung grabb vidare från den här deltävlingen är det snarare Bishara som gäller. Soft låt, och rätt najs röst tycker jag. Riskerar att bli tråkig när vi får höra mer än 30sek, men har en del potential!

Lisa Ajax har vuxit upp! Det här är solklart hennes bästa låt i mellon hittills. På balladskalan hamnar den över Hanna & Liam, men en bra bit under Wiktoria. Ska erkännas dock att jag aldrig gillat människan särskilt, och faktiskt anstränger mig här för att inte låta mitt hat för fjortisen lysa igenom alltför mycket.

Jag tror definitivt på John Lundvik, och jag gillar gospel-vibbarna starkt.

Veckans två stora glädjeämnen är dock veteranerna!

Ann-Louise! Stabil myslåt, och en text med poäng som inte blir alltför smörig! En röst som håller och klarar alla toner! Ett framträdande som är classy och perfekt för åldern hon faktiskt har uppnått vid det här laget! 3/3 till Ann-Louise Hansson!

Och alltså, Arvingarna. Vi vet alla att ingenting någonsin kommer att gå upp emot Eloise, den diskussionen behöver vi inte ens ta. MEN! Det här är en klockren dansbandsdänga, stabilt levererad, med klassisk koreografi. Man blir glad av den. Man vill dansa lite. Det är precis vad jag förväntade mig av det här gänget, och precis som det ska vara.
De håller stilen, helt enkelt.

Vad säger ni, folket? Någon som tycker någonting den här veckan? :)
submitted by vildapple to Melodifestivalen [link] [comments]


2018.09.23 17:55 Klaebu Familjeproblem

Hej Sweddit! Är inte säker på att detta är rätt ställe att skriva på men gör ett försök.
Har under en längre tid börjat inse att det fungerar sämre och sämre hemma. Är 19 år och känns som att varje sekund jag är hemma är jobbig. OBS, väldigt, väldigt, lång text.
Mina föräldrar har alltid varit hjälpsamma och trevliga men speciellt min mamma har börjat gå mig på nerverna den senaste tiden. Ett exempel är att hon kan säga åt mig att tex betala en räkning, dock så säger hon det typ 4-5 gånger när hon ser det, typ, "Glöm inte betala denna räkningen. Jag tror att det är denna dagen som förfallodagen är, så du måste betala den innan dess. Det är viktigt att du kommer ihåg att betala räkningen." Även efter att jag har betalat den och sagt det till henne så kan hon fortsätta säga till mig att jag ska betala den. Hon tar också sig friheten till att alltid öppna mina brev och liknande, vilket jag absolut inte tycker är okej och har tagit upp med henne många gånger, dock så verkar hon skita i det för hon fortsätter att göra det. Dessutom känns det ofta som att hon inte lyssnar, då det ofta är så att jag berättar saker som hon sedan frågar efter.
Min syster har jag aldrig heller riktigt kommit överens med, speciellt eftersom vi är så olika. Hon har alltid bara haft några kompisar och är nästan alltid hemma, medan jag ofta umgås med vänner, älskar att socialisera mig och träffa nya människor, vilket hon är tvärtemot. Hon är två år äldre än mig men har aldrig riktigt känts som en storasyster. Hon brukar alltid göra det ytterst minsta här hemma, hon diskar aldrig efter sig, fyller soptunnan till brädden istället för att gå ut med den, låter saker ligga framme, osv. Sen så fort mina föräldrar skäller på oss att vi aldrig diskar och liknande så talar hon för oss båda att vi borde bättra oss, medan jag själv känner mig ganska ordentlig. Att hon går igenom mitt rum för att komma till sitt eget gör bara saken värre. Hon respekterar inte mitt privatliv för fem öre, knackar aldrig, går igenom mitt rum när jag är halvt naken utan att ursäkta sig. Hon kan lätt springa fram och tillbaka genom mitt rum mitt i natten och väcka mig när hon vet att jag jobbar nästa dag. Detta är saker jag påpekat hur många gånger som helst, hon brukar skärpa sig i en vecka men sen är det tillbaka till ruta ett.
Min syster skaffade en lägenhet några veckor tillbaka och då trodde jag allt skulle ordna sig, men gud så fel jag hade. Sen hon skaffat denna då har hon varit hemma mer än vad hon varit i lägenheten. Allt detta gör alla problem tusen gånger värre, när man vet att hon egentligen inte bor här, dessutom är det en av mina största drömmar just nu, att slippa bo hemma. Mina föräldrar har sagt åt henne att hon måste bo i sin lägenhet nu när hon betalar för den, men hon menar på att där inte finns något att göra. Hon vägrar dessutom bjuda över kompisar och sånt till lägenheten för "där finns inget att göra" och "jag orkar inte laga mat för där finns ingen diskmaskin så man måste diska allt förhand". Detta leder till att hon kommer alltid hem över helgen och i bland på vardagar, dock så ligger hon bara på sitt rum hela dagarna och kollar YouTube.
Min pappa har jag sjukt bra relation med, han är en av mina bästa vänner och det är väl han som göra att jag inte helt flippar ur här hemma, jag vill liksom inte förstöra för honom. Det värsta är dock att han och mamma bråkar väldigt mycket, vilket leder till att jag får ännu sämre relation med min mamma då hon aldrig erkänner att hon gör fel eller att hon borde bättra sig, utan alltid skyller ifrån sig på resten av familjen.
Min lillebror har jag också helt okej relation med, så han och jag kommer också för det mesta bra överens.
Det ända som räddar mig är att jag ska upp och säsongsjobba i fjällen till vinter, ser fram emot det otroligt mycket, som sagt, är nog lite översocial som person då jag alltid älskar att ha kompisar runt om mig.
Vet dock inte hur jag ska kunna hålla ut här hemma tills detta. Så fort jag kommer innanför hemmets väggar blir jag frusterad och irriterad hela tiden, speciellt när min syster går genom mitt rum eller när mamma säger åt mig att göra något. Detta är något som aldrig händer när jag är med kompisar, har nästan aldrig blivit sur på någon kompis eller liknande, utan kommer alltid bra överens med andra.
Säger verkligen inte att jag är perfekt, jag borde tex städa mitt rum oftare och liknande, har dock ingen lust till att göra detta då jag ändå inte trivs här hemma i vilket fall.
Har ni något tips hur jag kan stå ut?
Tack för att du/ni tar er tiden för att läsa detta, extremt schysst!
submitted by Klaebu to sweden [link] [comments]


2018.05.13 15:12 lifter_of_weights Årets Eurovision-förrädare 2018!

Här är listan på de svenskar som i år skrev bidrag till andra länder, eller dansade eller på annat vis svek sitt land och sitt folk genom att aktivt motarbeta Benjamin Ingrosso och försämra hans vintschanser, allt för sin egen höga vinnings skull.
Jag förstår att man kan tycka att det är en petitess... liksom, Eurovision? Men många bryr som om det. Det har betydelse för Sverige. Och det här är ett symptom på att något är ruttet i kungariket Sverige. Ingen stolthet, ingen vi-känsla. Ställa sig på motståndarsidan och slåss för dem? Vad i helvete? Sälja ut sitt land för cash i plånboken? Det gör mig fysiskt illamående.
Och det här sker VARJE ÅR.
Vi kan inte förhindra detta, det är inte krig där man kan ställa dem inför krigsrätt, endast en musiktävling.... Men vi kan göra sådana svek kännbara genom att låta bli att anlita den här typen av personer. Köp inte deras alster. Låt dem inte dansa på din show.
Nedan följar listan på 2018 års Eurovision-förrädare :
.
  1. Österrike – Cesár Sampson: "Nobody but you"
Text och musik: Sebastian Arman, Cesár Sampson, Joacim Persson, Johan Alkenäs, Boris Milanov
Bakom Österrikes bidrag ligger låtskrivarkollektivet Symphonics med bas i Wien. Svenskarna Sebastian Arman och Joacim Persson var med och skrev det bulgariska bidraget "Beautiful mess" förra året och är nu en av upphovsmakarna bakom Österrikes "Nobody but you".
  1. Bulgarien – Equinox: "Bones"
Text och musik: Boris Milanov, Trey Campbell, Joacim Persson, Dag Lundberg
Samma låtskrivarkollektiv ligger bakom Bulgariens bidrag. Joacim Persson har alltså dubbel vinstchans. Hans produktionsbolag Twin har producerat låtar åt världsartister som Kylie Minogue, Robyn, Tokio Hotel och Miley Cyrus.
  1. Cypern – Eleni Foureira: "Fuego"
Text och musik: Alexander "Alex P" Papaconstantinou, Geraldo "Teddy Sky" Sandell, Anderz Wrethov, Viktor Svensson, Didrik Franzén
Låtskrivarna bakom Cyperns favorittippade bidrag har Alex P som gemensam nämnare. Han är grundare av musikkollektivet Vax, med bas i Stockholm och deltar med en låt i Eurovision för fjärde gången. Även dansnumret är svenskt, då dansarna är svenska och numret koreograferats av svenska Sacha Jean-Baptiste. Hon står även bakom koreografin i Bulgarien och Australiens bidrag.
  1. Danmark – Rasmussen: "Higher ground"
Text och musik: Niclas Arn, Karl Eurén
Som medlem i gruppen Rolandz deltog Niclas Arn själv i Melodifestivalen 2018, men som bekant gick segern till Benjamin Ingrosso. "Higher ground" ska ha skickats in men ratats av Christer Björkman och hans team, för att sedan dyka upp och ta hem segern i Dansk Melodi Grand Prix.
  1. Finland – Saara Aalto: "Monsters"
Text och musik: Saara Aalto, Joy Deb, Linnea Deb, Ki Fitzgerald
Det gifta paret Deb låg bakom Måns Zelmerlöws "Heroes", som tog hem förstaplatsen i Eurovision 2015. De är även hjärnorna bakom Robin Stjernbergs "You" från 2013 samt en rad andra melodifestivalsbidrag.
  1. Moldavien – Doredos: "My lucky day"
Text och musik: Philipp Kirkorov, John Ballard
Skotskfödde John Ballard bor och verkar i Göteborg. Han har producerat de tre första albumen som släpptes av Ace of Base under 1990-talet. Tidigare har han varit upphovsmakare till Rysslands bidrag 2014 och 2016, samt Greklands 2017.
Källa: https://www.sydsvenskan.se/2018-05-12/har-ar-svenskskrivna-bidragen-i-eurovision
submitted by lifter_of_weights to sweden [link] [comments]


2018.04.15 17:20 pedoreus Sverige har fan ballat ur.

Sverige har ballat ur. Jag som själv har invandrar bakgrund kan och bör säga emot. Min morsa kom hit när hon va 15 år, min farsa när han va 20. Båda mina föräldrar har gjort sitt absolut bästa för att passa in i samhället och för att bli en del av Sverige. Jag tänker göra precis som dem, en vacker dag när jag har mina barn, tänker jag också göra mitt bästa för att bygga upp säkerhet och ett bra liv åt dem.
Min mamma kom hit och fick några små pengar i fickan om månaden, och jag menar verkligen små.Min mamma fick aldrig SFI kurser, eller bidrag, min mamma blev bosatt i en Svensk familj i Dalarna, utan någon kunskap om varken Sverige eller Svenska eller Engelska, hon kunde bara tala Persiska (Farsi).
Hon blev lämnad i fred och fick klara sig själv. Ändå så lärde hon sig Svenska och kunde assimilera sig i samhället, hon lärde sig till den nivån att hon idag jobbar som Svensklärare.
Med detta sagt vill jag inte skryta eller säga att "min mor är bättre än din" bara för att hon gjort rätt. Trotts motgångar i ett helt nytt och främmande land klarade hon sig, varför? Jo för viljan av ett bättre liv för sig själv, men samt för mig och min syster.
Men idag, så är det inte likadant som det va förr, idag får dessa "nya" invandrare mycket MYCKET bättre standards än vad mina föräldrar fick då. De är bortskämda. Jag säger inte att det va bättre förr, eller bättre nu, jag menar mer att det inte finns någon balans.
Mina föräldrar, båda två assimilerade i detta land, har jobbat för att kunna vara där dem befinner sig idag, de har betalat skatt, gått i skolan, betalar fortfarande av sina studielån och lever ett rätt normalt liv i medelklassen. Det är inte lätt att kunna komma till ett helt nytt främmande land, och bygga upp en framtid, när man är 15 år. Vart är kämpar glöden, vart är viljan av ett bättre liv ? Varför ska vissa få en sån stor del av kakan, när det är vi, arbetarna som betalar för den. Vart fan är min bit ? Det är vi som borde komma först, inte någon person som satte sin fot på denna mark för några månader sedan, inte heller en Svenskfödd person som kallar sig för politiker. Vi, det vanliga folket har byggt upp detta land, inte dem.
Att hjälpa människor i nöd är inte fel, men när Sverige glömmer bort sitt egna jävla folk, självklart skapas det problem, ilska och hat. Det finns så otroligt många problem idag, som inte bör finnas i Sverige, om vi har så jävla mycket pengar som de säger att vi har varför sker det då inte en förändring?
Det är en självklarhet att en massinvandring leder till ökad kriminalitet, men tro mig, de invandrarna och Svenskarna som redan bott i Sverige ett tag, och som fortfarande bor i de utsatta områdena vill inte leva med rädsla, det va en av de anledningarna till varför det kom till "trygga" Sverige, för att fly från hur deras liv såg ut förr.
De flesta vet inte detta, men när kriminella blir arresterade i förorten, så applåderar de Svenskar och invandrare som ser. De drömmer precis som du och jag om en bättre framtid.
De fyra största problemen vi har idag, enligt mig är: 1. Sjukvården 2. Bostadsbristen 3. Invandringen 4. Media. Allt detta går att lösa med rätt tankar och planer. Allt detta är även kopplat till de ena och de andra, problem skapar problem, lösningar skapar lösningar. Jag kan fortfarande inte säga att det finns ett enda parti som är lockande för mig, alla är lika mycket skitsnack.
Båda mina föräldrar är ej religiösa, men de tror på något större än dem själva. Med detta sagt vill jag inte säga att det är dåligt med religion, jag själv är en Ateist men respekterar allas rätt att få tro precis på vad dem vill.
Utan det jag försöker säga är att, nej alla invandrare är inte muslimer som vill ha sharia, nej alla svenskar är inte heller rasister som hatar "svartskallar" för att det säger emot. "Det land du befinner dig i, dem lagarna och reglerna ska du acceptera och följa", detta är ett stycke från koranen som jag håller med om, jag kanske inte översatt det 100% rätt, men principen består.
Men själv, tror jag inte på någon bok eller skrift som helig, ser det som kunskap, inte kunskap som alltid är rätt, men kunskap som kanske va relevant för 2000 år sedan, vissa saker kan vi alltid ta lärdom av, historian är fylld med kunskap om hur vi ska kunna bli bättre. Detta är dock min åsikt, och om någon religiös individ vill ta åt sig, och bli ledsen, sorry, not sorry. Detta gäller dock inte endast koranen, det gäller alla de heliga skrifter från Buddism till Kristendom, alla har något att lära ut, men alltid med en stor nypa salt, det är ju trotts allt historia.
Det som dock stör mig är hur de "nya" invandrarna behandlas, varför ska folk som inte är ifrån detta land få så mycket mer än mig, som bott här hela mitt liv, som har betalat skatt och försökt bidra till samhället med att jag vill utbilda mig och jobba. Nej jag säger inte att vi inte ska hjälpa till, men vi ska inte glömma bort vem det är som faktiskt hjälper, det är inte politikerna som betalar för dem, det är vi.
Jag kommer alltid se mig som svensk, med en Persisk(Iran)bakgrund lika mycket som jag kommer se mig själv som ett utav de miljontals djur på våran planet. För det är precis allt vi människor är, lite smartare apor, som står rakt på en flygande boll i universum. Jag vill helt enkelt att Sverige idag ska ta lärdom av de misstagen de gör, inte fortsätta göra om dem.
En av de sakerna idag som stör mig mest är hur Vänster och Höger alltid ska hålla på att förstöra, ena sidan är jättebrutal, och den andra sidan är fylld med censur. Detta går ju fan inte, när ska folk ta lärdom av historien och inse att det ska inte finnas några jävla färger eller någon sida.
Enligt mig så har inga rasister, oavsett om de är vita, svarta, rosa, gula, gröna, bruna eller vilken som helst av färgerna plats i Sverige. Alla de som vill komma till Sverige och berika kulturen gör rätt, alla som vill komma hit och ändra på kulturen gör fel. Vi ska ha ett fritt samhälle, där människor ska få ha rätten att kunna va kritisk tänkande, istället för får som följer en flock. Människor ska få ha rätten att känna sig bekväma med vem dem är, men inte tvinga på andra sina syner, för lets face it, alla ser olika på saker och ting.
I ett land som Sverige, så ska det fan inte finnas Sharia lagar eller shariapoliser i vissa förorter, det ska inte finnas så otroligt mycket kriminalitet, det ska inte ens finnas en religiös makt alls, för religion är något helt personligt. Ge polisen de resurser de behöver, ge sjukvården de resurser de behöver för att göra samhället till en bättre plats. Det är ju vi som jobbar för pengarna, har inte vi någon rätt att säga vart det ska gå ?
Jag har inte de bästa lösningarna till problemen, det är inte vad jag försöker säga, jag försöker helt enkelt säga att vi måste kunna få ta upp problemen som vi har, och inte bli skyltad som något vi inte är bara för att vi vågat prata om de. Jag må vara från en invandrar bakgrund, men jag älskar Sverige, jag ser mig själv som Svensk och det kan ingen ändra på, jag har min rätt som människa att få kunna känna precis som du kära läsare. Jag vill inte bli hatad för hur jag ser ut, jag vill tas på allvar, för jag gör samhället lite bättre med att våga prata om de problem vi har, istället för att låta dem sjunka under radarn som våra politiker gör. Vi har en stor väg att gå, och jag är glad att få kunna gå den vägen. Men ärligt talat, det är dags att sluta i en värld baserad på hat och kärlek. Vi måste bli realistiska.
Till er som orkat läs hela min text, vill jag gärna säga tack för din tid, men nu är det så att denna "blatten" har talat färdigt. Tack för att du orkar läsa!
submitted by pedoreus to sweden [link] [comments]


2018.01.20 12:40 Simmons_beats Hur ska jag gå till väga i framtida arbetsintervjuer?

Hoj.
För ca sex månader sedan blev jag uppsagt, eller rättare sagt inte vidare anställd på ett jobb på grund av komplikationer med min chef.
Det var inget allvarligt som att vi bråkade eller jag käftade emot eller något liknande, utan denna chef ansåg mig inte passa för tjänsten på grund av att vi inte klickade socialt.
Vi jobbade otroligt sällan ihop, då hon var borta på ett annat projekt i varuhuset. Under den tiden, fyra månader, hade jag fått väldigt god kontakt med resten av mina kollegor jag arbetade med. Jag var jätte glad och kände mig som hemma, och de andra kollegorna verkade dela uppfattning.
Den sista månaden kom chefen tillbaka och vi jobbade mer och mer ihop. Och jag känner då att vi inte alls lyckad få samma kontakt så dom jag har med de andra på jobbet. Och nu närmar det sig mina sista veckor då jag har visstidsanställningen på. Chefen har sedan ett tag tillbaka sagt att vi ska ha ett möte och prata om framtiden för mig, men det det sker aldrig. Så jag börjar fråga efter några veckor om mötet och hon säger att vi ska ha det snart. Jag får fråga kanske två gånger till innan vi har mötet. Då jag verkligen gillade att arbeta där var jag orolig att jag inte skulle få jobba kvar, och uttryckte detta till andra kollegor. Dem sa ”Det är nästan garanterat att du får vara kvar, vi kommer behöva folk.” Men dagen kommer då vi har mötet som tar plats utomhus, som en promenad på 35 minuter. Det innehåller lite halvskumma frågor som jag inte riktigt känner mig bekväm med. ”Vad hade du gjort på avdelningen om du var chef?” Vilket jag ärligt inte hade ett bra svar på, tyckte det fungerade rätt bra över lag och var inte super insatt eller kunnig när det gällde statistik då jag hade varit anställd 4 månader. I slutet av mötet så får jag reda på att det inte finns någon tjänst hon kan erbjuda. Jag blir ledsen, men säger även att jag förstår. Hon sticker sedan dagen efter på 4 veckors semester, efter hon har kramat mig och tackar så mycket för denna tid. (Hm.)
Efter det berättar jag för de andra medarbetarna och alla hade samma reaktion. Att dem tyckte det lät underligt och blev nästan chokade av detta.
Det är här jag börjar inse att jag inte får vara kvar på grund av att jag inte kom överens så bra med chefen. Och en annan kan intyga på detta, då liknande situation har hänt tidigare med denna chef.
Hon är på semester och jag är fast på jobbet ledsen och det syns. Hon som vikarierar gör ordinarie chef märker detta och vill prata, vilket jag också vill. Men snabbspola fram till att jag blir förtvivlad, irriterad och arg, ställer dessa andra chefer mot väggen (jag önskar att jag kunde gjort detta med ordinarie chef istället, men hon var på semester som sagt och kom inte tillbaka försena efter jag hade haft min sista dag. Smidigt av henne.) Jag får då under detta samtal höra ”Vi tycker inte du passar in i gruppen.” Vilket gör mig chokad att höra från denna människa på grund av att vi hade haft det bra tillsammans. Men jag förstår att det inte är hennes ord, utan det kommer från ordinarie chef.
Då undrar jag, hur gör jag om jag är på en arbetsintervju och dem vill ha referenser från detta jobb? Jag har redan varit på en intervju och då valde jag att inte nämna någonting om det, men man märkte att dem blev fundersamma och frågade om det skulle vara några problem om de kontaktade denna chef. Jag sa då att dem gärna får kontakta medarbetarna i stället. Ska jag bara transparent med detta och aha att jag inte litar på ledningen på förra jobbet eller ska jag vara tyst och säga inget?
Ursäkta för en aning lång text.
submitted by Simmons_beats to sweden [link] [comments]


2016.12.01 12:04 vaskamig Hejsan, hopplöshet [Seriös]

Vägg av text nedan
Hejsan Sweddit jag är på denna sida dagligen och uppbåtar mejmejs och annat trams. Nu har jag dock kommit i kontakt med verkligheten och allt går åt helvete.
Lång story:
Nu kom svaret, och de sa nej. De har gett mig fjorton dagar att komplettera med fler uppgifter, men om jag vill göra det så får jag inte lov att söka jobb under tiden. Och säger de nej efter fjorton dagar så är det den femtonde December och jag har typ 800 kronor på kontot.
Med andra ord, jag kommer inte fixa det. Jag har inte haft suicid-tankar sen jag blev ihop med min sambo och jag känner som om jag inte komma fixa det här längre. Det är inte ens mitt egentligen "mående" som gör att jag mår så jävla piss, det är vetskapen att jag inte kommer klara av att betala räkningar, lån etc. när slutet på månaden kommer.
Så vad ska jag göra? Vart går man när Socialen säger nej? Min familj har inte möjlighet att ge mig niotusen kronor för att klara av räkningar och mat. Chansen att jag får ett jobb är nära nog minimal. Tror inte folk blir så taggade på ett CV där jag skriver att jag har varit sjukskriven i princip i fem år men jag kan inte ge dem något anställningsstöd. Så vad nu?
Ska jag prostituera mig? Råna nån stackars jävel? Vill du ha en smugglare som ska dra piller eller flyktingar över bron? Skicka PM.
Enda anledningen till varför jag inte är död nu är för att jag inte kan lämna min sambo ensam i den här skiten.
submitted by vaskamig to sweden [link] [comments]


2016.08.03 11:13 LadyManderly [HSPA] Om Regalskeppet Vasa

Så. Efter att ha lyssnat på Lejonet från Norden ungefär 11 gånger under den senaste timmen så har jag äntligen lyckats skriva färdigt denna text, en del av två, som kommer behandla Sveriges möjligen största militära fiasko, Sjösättandet av skeppet Vasa i Augusti år 1628 (dåtida Kalender den tionde, nutida kalender den 21 Augusti)
Mitt inlägg kommer handla om bakgrunden till skeppet Vasa, omständigheterna det byggdes under men också om vad som hände efter hon förlist. Vad gjorde svenska staten när ett krigsskepp i världsklass inte visade sig värdigt att segla i Stockholms skärsgård? Vem straffades för misslyckandet? Och gjorde man några försök att rädda det som räddas kan efter Vasa förliste? Det andra inlägget är skrivet av vonadler och kommer behandla berättar om Vasas beväpning

Bakgrund

Så först till lite bakgrund. Gustav Vasas sonson, Kung Gustav Adolf har varit kung i lite drygt sjutton år. Han kröntes som sjuttonåring år och ärvde ett ekonomiskt urvattnat Sverige som var i tre(!) krig, ett med Danmark, ett med Ryssland och ett med Polen. Alla tre krig handlade i princip om samma sak, kontrollen över Östersjön (även om Danmark-kriget handlade till viss del om Sveriges västkust också, och Polen-Sverige kriget bland annat handlade om den svenska tronföljden), och tanken på Östersjön som ett Svenskt hav kom att bli en fix idé för Gustav Adolf och var något han strävade efter i princip i varje fredsförhandling. Och det är inte så konstigt. Den som kontrollerade tullarna i Östersjön skulle göra sig en rejäl förmögenhet och utöver det är ett strategiskt viktigt att ha sjölinjer till sina yttre gränser eftersom trupptransporter till havs i nio fall av tio går mycket snabbare än de till land.
Men för att kunna utkräva tullar och förflytta trupper behövs en rejäl flotta att skydda dessa skepp, sätta bångstyriga städer i blockad och skicka Ryssen, Polacken eller Dansken hem till sina hamnar igen. Men Sveriges sjökrigshistoria är inte en solskenshistoria precis. För tre år sedan, år 1625, sjunker tio krigsfartyg i en Storm utanför Riga. I November 1627, alltså mindre än ett år sedan, så erövras det svenska amiralsskeppet Tigern av Polackerna (ja det är samma krig som Gustav ärvde drygt sjutton år tidigare, ej avslutat än) samtidigt som ett annat svenskt skepp, Solen, sprängs i luften av dess egen besättningen så att inte hon också ska kapas. Tanken på ett modernt super-skepp som ska kunna tackla vad än rivalerna är såklart mycket frestande, speciellt när den tyska religiösa konflikten som började redan 1618 nu blossat upp rejält och katolikerna ser ut att ha en stor fördel.
Sverige måste avsluta kriget i Polen raskt om de vill kunna skydda sina trosfränder från övergrepp. Det har till viss del redan börjat. Den protestantiska staden Stralsund har formulerat ett avtal med svenska staten som i sin tur har skickat soldater dit för att skydda den från Wallenstein och hans här. Åsynen av förstärkningarna fick den ofta så försiktige Wallenstein att dra sig tillbaka, trots att styrkan var ganska så symbolisk på knappt 600 man. Men det sätter en tilltro till framtida stöd och den gamla spådomen om Lejonet från Midnattsolens land som en dag ska besegra den svarta Örnen omtalas vilt.

Kontroll över Östersjön och skeppsbygge

Men Östersjön är alltså inte fullständigt säker än och även om den vore det just nu, så hur kan man lita på att Dansken, Holländaren, Ryssen eller någon annan ska förbli fredliga grannar? Med det i åtanke så skrevs kontrakt med två av vid förmodligen idag skulle kalla entreprenörer, nämligen de holländska bröderna Arent och Henrik Hybertsson. Kontraktet skrevs på i början av 1625, skulle löpa på fyra år och skulle förse kronan med fyra skepp, varav två av dem av "regal"-klass, alltså samma klass som Vasa-skeppet var. Dock blir jobbet väldigt stressigt, då idén är att kronan ska förse de två bröderna med pengar och de tillstånd som krävs och sen är det upp till bröderna att få det att gå runt. Problemet häri ligger att Sverige inte hade de pengar som de lovat och de två bröderna, mycket på grund av att krig kostar och det finns många utgifter att betala. Detta var ett extra stort problem för holländarna eftersom de, sin vaga trogen, förlitade sig hellre på Holländska hantverkar-proffs, men i något som kan liknas vid fackliga avtal så hade dessa stolta yrkesmän förhandlat fram goda förmåner för sitt hårda arbete. tex vägrade de dricka den svenska (enligt dem) vatten-smakande svagdrickan utan ville ha ditt holländskt öl! Om de inte fick sina pengar i tid så började de öppet att maska och i somliga fall till och med helt enkelt sluta arbeta. För att lösa problemet lät Arent Hybertsson, som var mer av en affärsmän än en skeppsbyggare, låna pengar av holländska banker men när pengarna inte kom från Sverige blev hans långivare bekymrade. För att stilla dem lät han tex. försöka smuggla ut svenskt virke som var högt eftertraktat på den holländska marknaden. Han blev dock påkommen och hade han inte haft en nyckelroll i den svenska krigsindustrin är frågan om han kommit undan så lätt som han gjorde.
För att göra saken än värre så avled hans bror, Henrik, år 1627 och det var egentligen han som var skeppsbyggaren av de två. Hans fru Margareta Hybertsson tog över chefskapet för varvet och fick ta hand om det otacksamma jobbet att hantera strejkerna på varvet.

Danskjäveln

Men det fanns ett än större problem på varvet än dödsfall och utebliven sold. Och det var konstruktionen självt. Själva problemet låg mellan en kungs önskan och den krassa verkligheten. Tre Kronor som redan sjösatts av varvet fungerade ju alldeles utmärkt och hade i teorin samma ritning som Vasa. Ritningen av Vasa hade alltså existerat ett tag och Henrik hade när han fått en uppfattning om batteridäck, bredd och andra detaljer varit mycket nöjd. Men som vanligt när något går bra för Sverige så kommer dansken och ska sätta smolk i glädjebägaren. Mitt under byggandet av Vasa sjösatte nämligen Danmark ett alldeles nytt flaggskepp, Sancte Sophie... Och hon hade till skillnad från Tre Kronor inte ett batteridäck, utan två! För att säkra stabiliteten var hon också bredare än Tre Kronor.
Detta var såklart ett stort problem. Din värsta rival har precis byggt ett skepp som skulle spränga sitt flaggskepp i småbitar om de möttes ute i Östersjön. Informationen kom via svenska spioner till Sverige redan 1626 och snart följer instruktioner till Henrik att Vasa inte får se ut som Tre Kronor. Hon måste vara större, framförallt måste hon ha två kanondäck! Problemet är att skeppet redan är långt kommet och att bredda på ett redan existerande skrov inte är något man gör i en handvänning. Antingen får man riva alltihopa och börja om från början eller så får man bygga och hoppas. Att ifrågasätta eller neka kungens önskan kommer inte på tal.

Jungfruresan

Så kommer då tillsist Augusti år 1628 och under sol och nästan stilla vind seglar ett majestätiskt skepp ut från hamnen. Det får inte vara flytande länge nog att ens ta sig ordentligt ut från skärsgården och efter att ha redan lagt sig ovanligt djupt åt ena sidan gör hon sedan en andra vurpa innan hon sugs rakt ned i djupet. Kvar stack några mastar och vimplar upp över ytan, om än starkt lutande, då all ballast förskjutits när Vasa åkte ned. På stranden stod det förmodligen en bra bit över tusen människor och beskådade det hela, bland dem flera ambassadörer. Något hade hänt. Men vad?
Redan dagen efter skeppsbrottet samlas riksrådet (dock utan sin konung, som ju är i Polen och krigar, lyckligt ovetande om vad som just hänt) för att få klarhet i vad som hänt. Teorierna är många. Var någon ansvarig full? Var det högförräderi? Bara för några år sedan avrättades tre stycken män i Stockholm, anklagade för att vara sympatisörer med katolicismen. Rådet bestämmer att en rättegång måste inledas snarast och beslutar att sätta Vasas kapten, en dansk(!) vid namn Söfring Hansson i slottets fängelse i inväntan på domstolen. Han är dock inte den enda som ska komma att misstänkligöras...

Domstolen och utredningen

Den femte September sammanträder domstolen med amiralen Karl Karlsson Gyllenhielm som ordförande. Det är ett lite konstigt val med våra moderna ögon sett, eftersom han rent praktiskt är chef för Sveriges flotta och därmed kanske snarare borde förhöras än vara ordförande för utredningen. Det finns dock ingen som delger sådana tankar om Karl, vilket inte är så konstigt. Han är den förre konungens bastard och således halvbror till nuvarande Kung Gustav, som dessutom kan lyta sig mot ett rykte som en slags hjältefigur efter inte mindre än tolv år i fångenskap i Polen, hälften av dem bokstavligen talat i kedjor! Hans förståelse för marinen finns det dem som ifrågasätter men som tur är har han en otroligt kompetent högra hand i form av Vice Admiralen Clas Fleming, som trots sin otroliga energi alltid finner sig överbelamrad med arbetsuppgifter.
Karls domstol kommer hålla ett sort antal förhör och tack vare Sveriges ganska så avancerade byråkrati finns en stor del av förhörsprotokollen kvar i relativt gott skick, vilket har gett historiker en god chans att följa proccessen.
Först på tur är såklart den danske kaptenen, Söfring. Han säger att ingen ombord har gjort något fel. När han blir frågad om kanonerna kan ha rullat runt och gjort skeppet instabilt svarar han bestämt att kanonerna var väl surrade. Han lägger till att om det han säger inte stämmer så kan de hugga honom i tusen bitar där och nu! Han tilläger att Vasa tagit så mycket ballast som bara var möjligt och skyller katastrofen på designen.
Amiral Erik Jönsson Krämer som var ombord vid olyckan och vara mycket nära att drunkna, infinner sig också. Han frågas av Karl om han verkligen noga hade inspekterat mängden ballast? Varför inte? Erik försvarar sig med att han litar på sina närmaste underordnade, kaptenen Söfring och skepparen Jöran Mattson, som han dessutom hävdar kan det där bättre än honom.
Löjtnant Petter Gierdsson, ansvarig för segeln, kallas för att vittna. Petter förklarar att han inte ens hissat alla segeln och att båten vält trots att vinden var mycket svag.
Högbåtsmannen Per Bertilsson får skarpa frågor om sina alkoholvanor och blir mer eller mindre anklagad för att ha försummat sina plikter med flaskan i hand. Han blir rasande och säger att han varit till Herrens nattvard tidigare på dagen.
När Jöran Mattson sedan förhörs, skepparen och således kaptenens närmaste man, så säger han utvan omsvep att han märkt att något var fel redan när de hissade segeln. Han hade faktiskt känt till problemen långt innan de började segla ut från Stockholm. När Vasa några dagar innan förlisningen lastats med vapen och ammunition hade han noterat att skeppet var för rankt och lyckats övertala Vice-amiralen Fleming att låta honom genomföra ett experiment. Han lät trettio sjömän springa fram och tillbaka över däcket, från babord till stybord sida och tillbaka, gång på gång. Och Vasa började gunga. Hon började gunga något alldeles enormt. Efter bara tre vänder avbröt de sitt experiment och skepparen svor att han hörde Fleming säga "Om hans Majestät ändå vore hemma!" Skepparen Jöran sade då rakt ut till Fleming att Vasa inte var sjödugligt. Fleming försvarade sig med att de holländska skeppsbyggarna ju byggt skepp förut som var sjödugliga, så de visste nog vad de höll med på. Mattson kände sig inte nöjd med det svaret utan lät fylla på med så mycket ballast som bara möjligt, vilket dock visade sig vara inte tillräckligt.
Den logiska följden av detta förhör blir att kalla in byggmästaren, ännu en holländare anställd av Hybertsson, nämligen Hein Jacobsson. Han frågas ganska så rakt på sak om han kan förklara varför han byggt ett skepp så smalt så det kantrar i minsta vind! Han skyller ifrån sig och säger att han endast följt de mått som hans uppdragsgivare gett honom. Uppdragsgivaren, Mäster Henrik, hävdar Hein, har också endast följt de mått han fått av sin uppdragsgivare, Konungen. Att förhöra Henrik är ju tämligen svårt, han är ju som sagt död sedan över ett år sedan.
Arent, Henriks bror, kallas också till förhör. Han förfrågas om hur hans samvete mår efter bygget av Vasa. Arent svarar självsäkert att de kan fråga vilken byggmästare som helst och de kommer alla ge samma svar: Skeppet har byggts på helt rätt sätt. Domstolen är dock medvetna om att Arent är en affärsmän och inte en skeppsbyggare, och således kallar de en av byggmästarna från Skeppsgården, Johan Isbrandsson. Han håller helt med Arent. Skeppet som det är byggt ska klara öppet hav med fulla segel utan problem.
Snart därefter väljer den kungliga domstolen att helt enkelt lägga ned utredningen. Ingen döms. Ingen bestraffas. Masterna som stack upp över ytan sågas av. Helst av allt vill hovet och krigsmakten Sverige glömma det hela, verkar det som.
Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt. Det finns egentligen tre huvudskyldiga i hela dramat. Den ena vore Henrik Hybertsson, som alltså är död, vars värsta synd är att han inte hade ryggrad nog att neka en Kung vars goda vilja han var helt beroende av.
Den andre är Clas Fleming, som är en mycket nära medarbetare med domstolens ordförande, Karl Gyllenheilm. Hans värsta synd är att några dagar innan förlisningen alltså förstod att skeppet inte klarade de mest enkla av utmaningar, men ändå lät det segla.
Den sista är således Konungen själv, för att han krävde något som var omöjligt av en skeppsbyggare att prestera, nämligen att med en handvändning lägga till ett extra batteridäck. Att anklaga sin egen kung för detta är politisk omöjligt. Således läggs det hela ned.

Tidiga bärgningsförsök

Men helt bortglömt är inte Vasa. Redan två dagar efter katastrofen kontaktas rådet av en Engelsman vid namn Ian Bulmer, som kallas sig för ingenjör och säger att han kanske kan bärga skeppet. Han fick inga pengar i förskott, såklart, men han lät smederna på seppsgården göra enorma kedjor och krokar som han tänkte bärga Vasa med. Han lyckades faktiskt till och med få Vasa att ställa sig upp rakt istället för att ligga på sidan och för det besväret fick han tusen daler. Längre än så kom han dock inte. Misslyckanden följer misslyckanden när olika mer eller mindre seriösa filurer försöker sig på att bärga vad som bärgas kan. Tillsist kommer en svensk och en tysk, Hans och Andreas, år 1664 och dyker med en dykarklocka. I två år dyker de runt Vasa och lyckas fiska upp en majoritet av kanonerna innan de två blir osams om belöningarna med den svenska staten och beger sig på annat håll.
Det skulle dröja till år 1920 innan någon kommer att tänka på gamla skepp i Stockholms skärgård igen... Men bärgningsberättelsen får skrivas av någon annan än mig!
Glöm inte bort att kolla in vonadler som har skrivit en syskonpost till denna!
submitted by LadyManderly to sweden [link] [comments]


2016.05.24 16:02 JonathanRL En Flygkadetts resa till USA 1953

Denna text är en sammanslagning av den berättelse som berättas av "VarJag" på forumet Skalman i den här tråden.. Orginalet är spritt över flera sidor och kan vara lite knepigt att följa, således copy-pastar jag istället för att länka. Mycket nöje!
 
USA's 'Civil Air Patrol' (CAP) hade ett utväxlingsprogram kallat IACE (International Air Cadet Exchange) Program med i stort sett alla länder i Västeuropa. Europeiska ungdomar inbjöds till USA medan amerikanska tillhörande CAP fick besöka europeiska länder i tre veckor. Den svenska organisationen kallades Flygpojkarna och var en del av Flygvapnets rekryteringsprogram kan man säga. Varjagen uttogs (i hård konkurrens!) till den grupp av fem - som fick besöka USA 1953.
Det var upplagt så att varje nationsgrupp fick en 'värdstat' - våran var Syddakota. Det blev tre fantastiska veckor med massvis med flygning, parties och sightseeing. USA 1953 - jämfört med lilla Luleå, ja Sverige...var som en trollerilåda! Alla resor, utom lokala, skedde med MATS (Military Air Transport Service), en del av USAF. Logeringen, allt från USAF-baser till hotell och privat inackordering i familjer. New York var slutstationen i USA på hemresan - och det var där Utrikesminister Dulles fann tid för ett 'pep-talk' till de blivande flygarna.
 
Detta var en oerhörd upplevelse för en ung grabb 1953 - Kalla Kriget blev varmare och Koreakriget rasade. Så jag kan spinna vidare med några poster till för de som är intresserade..... Efter en vecka på F 8 där vi utrustades med FV-uniformer, trimmades till, lärde oss 'vända klack', putsa skor och raka oss dagligen randades äntligen Den Stora Dagen. Dessförinnan var det klappjakt på amerikanska dollars! Det var nämligen stenhårda valutarestriktioner - US $ var hårdvaluta och kunde inte köpas 'över disk'. Vad jag minns, tilldelades alla fem Flygpojkarna den furstliga summan av tjugo dollars ($20) var :roll: . Men alla 'kände ju någon' som hade en eller några amerikanska dollars undanstoppade i byrålådorna....En stockholmsbekant till min mor, gav mig omkring $40 men, med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...) En jazzintresserad Luleåbo skildes från $6 med instruktionen att köpa Gerry Mulligans sista plattor...o.s.v. Allteftersom dollarförrådet växte - blev 'shoppinglistan' längre. Det var helt enkelt så 1953 att det fanns massvis med eftertraktade varor i USA - som helt enkelt inte var tillgängliga i Sverige men alla ville ha dem.....
 
Den Stora Dagen - och Bulltofta. En MATS C-47 äntrades, glänsande aluminium på utsidorna - matt olivgrön inuti. Den hade inga säten - utan stansade 'soffor' a la fallskärmsjägare - längs kroppssidorna med ett litet 'dasshål' för varje röv. Vi hade med två gruppledare, en kapten från F8 och en löjtnant från F11 som höll oss i tukt och Herrans Förmaning. Och herregud, kaptenen var influgen på J 29 och löjtnanten hade massvis med 'timmar' på S 31 Spitfire - vi betraktade dem som Gudar!
Färden, gick till Fornebu i Oslo, där tidig lunch och den norska gruppen - likaledes fem 'cadets' och två officerare väntade. Sen bar det av till Rhein-Main Air Force Base i Västtyskland. C-47:an var ju ett amerikanskt militärflygplan - och vi flög mycket lågt jämfört med vad man gör idag. Till vår förtjusning - gick flygningen över Hamburg på bara omkring 800 meters höjd. Förstörelsen, bombruinerna - var helt enkelt otrolig. (jag gissade långt senare - att den delen inte var en tillfällighet) Landning på Rhein-Main AFB - och ögonfröjd för oss Flygpojkar. Basen var enorm.....innan utrullningen var slut hade vi redan 'spottat' B-29:or, F-86 Sabres, F-80's - C-82:or - ögonen rullade på oss av att verkligen s e dessa flygplan som vi bara upplevt på bilder.
 
Övernattning i 'Nissen-huts' - och uppenbarelsen! PX - som betyder Post Exchange......Ett veritabelt varuhus på flygbasen där allting kostade bråkdelar av vad det gjorde i 'allmänna marknaden'. Men var enbart för amerikansk militärpersonal. Och Oss!!!
US Air Force bjöd på sightseeing med bussar i Frankfurt am Main. Staden var fortfarande svårt bombskadad och vi frapperades av hur det hade växt upp hela träd i bombruinernas grushögar. Besök på Zoo m.m. men Frankfurt verkade smutsigt, trött och slitet. Maten i mässhallarna blev en upplevelse för oss - den serverades på stansade rostfria stålbrickor med sex olika 'fack' för olika rätter. Mässpersonalen var alla 'afroamerikaner' och portionerna var enormt tilltagna....inte minst de obligatoriska stekta äggen, dom lades upp ända tills man tog undan brickan :D, men vi noterade det amerikanska slöseriet - de flesta yankees tycktes bara äta mindre än hälften - resten tömdes i sophinkarna utan krus :roll: Man gissar att gödsvinen i Frankfurttrakten snabbt blev feta på de kopiösa matresterna......
 
Japp så blev det då dags för Atlantflygningen - med MATS DC-6:a, riktiga stolar och säkerhetsbälten. Start på e.m. och mot USAF-basen på Azorerna. Dit vid anlände mitt i natten och - det regnade. Språngmarsch mot adminbyggnaden men vi blev alla ordentligt blöta innan vi nådde dit. Givetvis - serverades 'frukost' trots småtimmarna, samma brickor och samma mat som på Rhein-Main! Vi lärde snabbt att amerikanska flygvapnet tydligen bara hade en mycket begränsad matsedel - och att den åts likadan över hela världen...i Tyskland, USA, Japan, Okinawa - precis detsamma. Några kulinariska äventyr, av 'lokal' karaktär - tilltalade tydligen inte dessa amerikaner 8-) Starten i mörker blev av hängglidar-kasta sig ut -typ......fältet låg på en bergsplatå för jag uppfattade att planet rusade över en 'kant' -sen var det hundratals meter ned till havet.
 
Destinationen - var Andrews Air Force Base utanför Washington. Hettan slog emot oss som en vägg! Den fuktiga hetta som är typisk för atlantkustens högsommar och minst av allt lämpad för Flygvapnets korderoj-byxor, präktiga varma blåskjortor med lång ärm och knäppt i halsen med svart slips :roll:. Efter bara minuter - badade vi i svett. Mottagningskommitén för oss svenskars del var Flygattachén och Biträdande Flygattachén i Washington - som bägge var iklädda oklanderliga lätta amerikanska khaki-byxor och skjortor med kort ärm - OKNÄPPTA i halsen...... Vår kapten och löjtnant bara stirrade - om mumlade något om att 'den modellen hade knappast godkänts i Flygstaben....' Det enda som var 'svenskt' var mössorna och axelklaffar med svensk gradbeteckning. Det blev presentation med ställningssteg, handskakning och honnörer.....Flygattachen, en överste skulle senare bli rätt väl känd. Han hette Stig Wennerström :) Så man rörde sig i 'de bästa kretsar'.
 
OK - Andrews AFB och en större Nissen-barack - denna var försedd med ett par sergeanter som inte verkade upplagda för skämt och upptåg :roll: 'Lights out at ten!' lydde ordern... Och den amerikanska trollerilådan.....Coca Cola-automater, luftkonditionering, television - allt grejor som vi aldrig sett i Sverige. Isté, iskaffe - var få tag på växelpengar att prova allt detta överflöd!?
När man ville sträcka på benen hann man bara gå några meter innan en bil eller jeep bromsade upp och erbjöd lift...amerikanerna var antagligen lika nyfikna på oss utlänningar som vi var på dom.
Ögonfröjd i luften, på en närbelägen bana (det fanns massor av banor) höll ett stort gäng Grumman 'Hellcats' på med vad vi fattade var landningsövningar på hangarfartyg; om dom överskjöt 'märket' med mera än 25 meter - drog dom på och gick om.
Washington DC! Sightseeing i bussar....Lincoln Memorial, Jefferson Memorial, Vita Huset (man fick inte gå in), Capitol (man fick gå in) och klättring av alla trappstegen i Washington Monument - det var tungt! Plus mycket mera som jag glömt. Amerikanerna höll ett rasande tempo och vi var dödströtta på kvällarna. Vår gruppledare hade till slut kapitulerat inför värmen och vi tilläts lägga av våra präktiga Flygvapenskjortor och slipsar, och uppträda i regelvidriga vita skjortor med upprullad ärm och utan slips - tack kapten T.!
 
En dag var det flygning :D Ngn flygklubb hade ställt upp med ett par dussin sportflygplan som reläade igenom ett par hundra killar med ngn kvart var i luften. Typfloran var stor - MINST ville man flyga med en Stinson som lastade 6-7 pax på en gång, MEST ville man upp i en av de Stearman PT-17 som deltog i cirkusen. Jag - hade turen att 'få' en Ercoupe, en tvåsitsare där man åkte cabriolet s.a.s. Vi kallades ju 'air cadets' - och piloten tog tydligen för givet att jag kunde flyga 8O så vi hann bara upp på ett par hundra meter när han sa 'you take over'... Det blev Varjags första flyglektion - en försiktig sådan speciellt med så intensiv trafik runtomkring.
Ercoupe'n var känd för att vara 'spinnsäker' d.v.s. mycket svår att få i spinn och över motorbullret frågade jag piloten om detta. 'You try it!' Jag bleknade - 'no you try it' Killen höjde nosen i 45 grader, drog av gasen och släppte ratten (fpl hade rattstyrning) - och sannerligen, Ercoupe'n sänkte snällt nosen utan minsta spinntends - ett mycket stabilt flygplan.
 
Vår kapten och löjtnant hade mumlat lite om frånvaron av trafikledning och dålig trafikdisciplin och efter att jag kommit tillbaka till terra firma, inträffade den enda allvarliga på hela resan.....En Stinson var nära sättning - när en Stearman vars pilot inte kunde se Stinsonplanet under sina stora undervingar - kom snuddande nära att 'landa' på Stinson vinge 8O Det var bara ngn meter som skilde planen åt - när Stearmanpiloten såg planet under honom - drog på fullvarv och klarade skivan.....Det - var nära ögat!
Och den dagen, var den 27:e juli 1953. För på kvällen kom President Eisenhower på TV och meddelade att vapenstillestånd slutits i Panmunjon och Koreakriget var över.
 
Exit Washington....i en C-47 med riktiga stolar, tre mans besättning och skriver och säger sju (7) passagerare! Vi hade hela flygplanet till oss själva! 8O Det kallar jag VIP-behandling....C-47:orna (civila DC-3) kallades ju Dakota under kriget och det passade ju bra när man skall flyga till Syd Dakota.
Denna kom att bli den mest minnesrika flygningen i mitt liv. Efter att vi nått cruising-höjden (låååg - kanske 1000 meter, fpl hade ingen tryckcabin eller syrgas - vilket ger utomordentlig marksikt) blev atmosfären ombord ytterst informell. Killarna i cockpit kom akteröver med mat i små kartonger.... med stekt kall kyckling, sallader och apelsin- och tomatjuice. Det var första gången jag sett eller smakat tomatjuice - något som jag verkligen gillade och som sitter i än. Dom ville 'snacka' och då planet saknade autopilot erbjöds frikostigt sittning i högerstolen där framme 8-) Vi fem flygpojkar fick var sitt halvtimmespass 'vid spakarna' (egentligen halvratt) medan vi mullrade fram över USA's prärier. Speciellt minns jag flygningen över södra delen av Lake Michigan och Chicago och de följande, nästan oändliga vetefälten i Iowa. Vädret var finfint och stämningen mycket hög. Speciellt imponerade blev vi när vi fick förklarat för oss att detta med 7pax i ett egen flygplan, inte var något misstag; 'Vi och flygplanet står till ert förfogande under hela eran vistelse i Syd Dakota' 8O När amerikanarna lägger på gästfrihet baxnar man. Di rika di kan.....
 
Resans mål var Sioux Falls, den största staden i Syd Dakota nära gränsen till Minnesota.
När 'kaparen' meddelade att vi hade en halvtimme kvar dit (det var en c:a sex timmars flygning) ruskades plötsligt vårt flygplan om av våldsamma okända krafter och jag uppfattade något som blixtrade förbi mitt fönster på väg nedåt....
Vi hade fått eskort!
Ett par aluminiumglänsande Mustanger (North American P-51D) - hade 'buzzat' oss och kom nu tillbaka upp - bara för att inta position vid vardera vingspetsen av C-47:an...dom hade halv flaps ute för att komma ned till vår blygsamma flygfart minns jag och tuffingarna i Mustangerna vinkade vänligt.
Det stod SD * ANG på kroppssidorna, 'aha sa vi - ANG är naturligtvis för mustANG' - men det var fel. Det betydde South Dakota Air National Guard och något pampigare mottagande till Syd Dakota kunde vi knappast tänka oss.
OK - Sioux Falls, 60 tusen själar och en mera 'hanterlig' stad för oss lantisar. Mottagningen på flygplatsen kaotisk - fotoblixtar, presentationer, snurrande filmkameror....i hårt tempo och bil till en TV-studio, 'ni skall vara med på TV-nyheterna i kväll'! Skyltfloran var bedövande - reklam, reklam överallt - man såg knappast stan för alla billboards :roll:
 
Snabb dusch, rakning och ombyte innan det bar iväg till Minnehaha Country Club för galamiddag med Civil Air Patrol..... 'Minnehaha' var siouxspråk - och betydde 'Skrattande vattnet'; ha ha-biten var i alla fall lättfattad :D Storartad middag, med tal, musik, dans - och flickor! Dansen - var mest den då populära 'reelen' - en irländsk skuttdans som var oss helt obekant. Vi - kunde bara foxtrot och vals förstås och gjorde vårt bästa med tjejerna. Som var en uppenbarelse.....I kläder och make-up vars elegans saknade motstycke bland svenska tonåringar...faktum var att flickorna såg mycket äldre ut än de var i sådan stass och jag blev förvånad höra att dom var tonåringar som jag själv. 'The Country Club' vaär en amerikansk institution - och representerar noblessen och Minnehaha var en ganska luxuös sådan som imponerade oerhört på oss. Något annat som inte imponerade - var antalet berusade kvinnor..... I motbokens Sverige var detta något nästan okänt - här drack fruntimmerna Dry Martinis och Highballs som vatten och stumlade och tog snedsteg och sluddrade på målet utan ringaste skam.....Vi svenskar blev uppbjudna till dans av flera av dessa ginlampor - men fungerade mest som stagmaster i hångelhas på samlags avstånd :roll: Alkohol serverades vi inte - vi var underåriga liksom de amerikansk tonsårsflickorna, 'spritåldern' var strängt satt vid 21 år!
 
En annan 'första' - var Bingo, ett spel vi aldrig hört talas om. Fick bingobrickor gratis förstås - och virrig förklaring av reglerna. När jag i en omgång tyckte att jag fått kombinationen rätt - sade jag Bingo! Det blev åskliknande applåder....Men jäntan som satt bredvid mig kikade och sa att 'that won't work' :(
Vilket snabbt bekräftades av spelledaren, följt av en ytterst 'tunn applåd' :roll: Och en Varjag som var morotsröd i ansiktet. Det blev ännu en mycket sen kväll = tidig morgon.....en av killarna i gruppen skrev vykort hem 'vi är så trötta att vi behöver svenska tändstickor för att hålla ögonen öppna. Dom amerikanska är av papper och håller inte så här sent på natten...' :lol:
Sioux Falls hade inte så mycket av sightseeing att erbjuda - vi kördes till ett 'fläskpackeri' - som var ett av de största i Mellanvästern. Helt enkelt ett slakteri - där jag f.f.g. fick åse själva slakten :roll: Inte speciellt uppbyggligt men lärorikt...om amerikansk fart; 'dom här levande grisarna - kommer ikväll att vara kokade och på burk!' 8O
Det var antagligen läckerheter som Spam - det handlade om. Inte blev man vegetarian på kuppen - men kunskap om verkligheterna om vad som händer i ett slakteri är nog ganska nyttig för alla.
Sen blev det högtidlig 'presentation' av en gåva - till den svenska gruppen. Någon religiös församling (varav det fanns MÅNGA i Syd Dakota!) hade skänkt en svensk praktbibel att presenteras till oss. Den var minsann inga dåliga grejor....en sån där femkilospjäs - 60x30x10 centimeter och med massvis av fina tuschteckningar, kopparstick och annat på - jag minns inte, men kanske tusen sidor. Verket var från tidigt 1800-tal och man 'trodde' att det kommit från Minnesota där tiotusentals svenskar slagit sig ned. Den hade vackra mässingsbeslag och var sannerligen ett 'praktverk'. Mera minns jag inte om den. Utom att den skulle skänkas till Riksantikvarieämbetet vid hemkomsten. I samband med bibelgåvan blev det också nödvändigt med ett kyrkobesök - där vi lyssnade till Herrans Ord och svettades ymnigt - innan vi släpptes ut på kyrkbacken att introduceras till 'församlingen'. Lite krystat för min del - men kall Coca Cola gratis - hjälpte upp prövningen :)
 
Aftonen - och ett 'Garden Party' i ngn parkanläggning där aftonens 'clou' - var en underskön 'indianprinsessa' i de snyggaste buckskins med fransar - jag någonsin sett! Prinsessan kom dit, enbart av 'dekorativa skäl' - och försvann alltför fort :x - jäklar - henne, hade man minsann velat 'snack upp' :D
Syd Dakota var (är?) en agrarstat och den huvudsakliga skörden var 'prärieguld' - majs! (eller Corn som det heter på engelska) Kopiösa mängder av majs på millioner tunnland av pannkaksplatta prärier. Från bil hade man knappast ngn utsikt....det var majsfält vart man såg. I staden Mitchell, finns ett 'Majspalats' som byggs om, nästan helt klätt med majskolvar innan och utan - varje år! Det såg ut som som något ur en sagobok eller Disneyland långt innan Disneyland var påtänkt. Och inne i den stora lokalen kunde man äta majsanrättningar i kubik....(om det fanns 'stuvad majs' - minns jag inte men det förefaller troligt) och köpa souvenirer gjorda av majs och majskolvar där fantasin saknade gränser i form och färg. Bara utbudet av majspipor (a la General MacArthur) i alla storlekar kunde ha fyllt en mindre butik! Vår pålitliga C-47:a flög oss västerut - till Rapid City och möte med Strategic Air Command. SAC var flygvapnets bart huggande svärd med mottot 'Peace is our Profession' ( :roll: ) eller 'Fred är vårt Yrke'.
Men fredligt - var det minsann inte på Ellsworth's Air Force Base där vi förevisades 28th Bomb Wing utrustad med världens största bombplan Convair B-36 'Peacemaker'.. Sexmotoriga giganter vars uppgift i händelse av krig var att göra Sovjetunionen självlysande med sina atombomber. 'Security' på basen var enorm - överallt var det skyltar med 'No Go' och 'Endast Auktoriserad Personal'. Vi fick inte klättra upp i planen och kika inuti - men traska runt dem och titta - det fick vi. Bombschakten var kolossala och vår svenska kapten anmärkte att di däringa atombomberna måste vara stora och tunga grejor att döma at upphängningsanordningarna.
'Har ni atombomber här?'
'Yes ssirr'!
' Kan vi få se en??'
'No ssirr...Classified' Jag bör tillägga att vi denna tid hade uttrycket kärnvapen ännu ej slagit igenom - de kallades helt enkelt atombomber.
Så någon atombomb fick jag aldrig se....
 
Well, i Rapid City som paa ett par platser tidigare - bodde vi privat. Jag hade turen inackorderas hos en familj dar baade pappa och son - var CAP-medlemmar. Sonen var ett par aar yngre an jag men hade eget rum, eget fotolabb i huset, korkort och egen bil! Det sista var 'haeftigt' som man sager i Sverige idag.....'nej' sa han 'det flesta av mina kompisar har bilar ocksaa....' (korkortsaaldern - var 15 aar!) V.s.b.- som det hette i geometrin....kvicka telefonsamtal- och ett 'bilgaeng' trummades ihop till 'a meeting' paa ngn sundae-bar i stan. Det visade sig att alla mina fyra gruppkamrater - ocksaa bodde hos killar tillhorande 'bilganget'. Vi - saag ut som faagelholkar! Egna bilar!? Kom ihaag att 1953 i Sverige var det bara 'rikt folk' som hade bil - alla andra hade just borjat lukta paa moped- och motorcykelaaldern! Deras bilar, vad jag minns - var alla av efterkrigsmodell.....1946-48 aarsmodeller - min kille hade en Buick 1948... Vi ville ju absolut veta hur mycket deras bilar kostat - forklarande att en bil hemma i Sverige var ett, hart nar ouppnaaeligt maal for oss....Jag minns klart att hans Buick hade kostat $75! En annan kille hade en Plymouth Convertable ('med lite bucklor...') som kostat $40 8O. Vaara hakor hangde paa brosten.....
 
En annan bonus var killens fotolaboratorium.....jag hade maanga rullar film (svartvit 6x6cm saa klart 1953) och redan borjat oroa mig for framkallningskostnaderna hemma i Sverige..... :roll:
'No problem' - ge dom till mig! Nasta dag hade jag alltsammans framkallat, kopierat - och flera forstoringar :D . Hans rara mamma - hade last ngnstans att svenskar aat havregrynsgrot till frukost. Och som en speciell raritet - kokat 'oat-meal porridge' till mig...'saa du kan kanna dig lite hemma... :) ' En STOR gryta! Jag har alltid avskytt havregrynsgrot.....men vad gor man? Sonen tog pliktskyldigast en liten klick - jag, fick en valdig portion. Nar jag straevat igenom den - 'vill du ha mer?' - och innan jag hann svara landade ytterligare en valdig slev i tallriken :roll: 'En Svensk Tiger' som bekant - :wink: hur jag fick i mig den minns jag inte...men en ambassador for Sverige maaste ju gora sin plikt.
Nar jag fraagade sonen vad jag var skyldig for fotojobbet och materialet; 'Du ar inte skyldig mig en sekin - du aat upp den dar forfarliga groten i morse - annars hade jag varit tvungen ata halften av skiten.....' :lol:
 
Black Hills, South Dakota och det imponerande Mount Rushmore-monumentet. Vi aakte dit i USAF-buss....landskapet i Black Hills paaminde mycket om Sverige....barrskog, myrstackar och moranterrang. Sjalva monumenet - fyra presidenters huvuden utmejslade ur graaberget - AR oerhort imponerande. Det tog c:a 400 mannar med dynamit ned till stenhackor och slipmaskiner elva aar, att skapa konstverket. Ansiktena ar omkring 18 meter hoga forestaller fr.v. presidenterna Washington, Jefferson, (Theodore) Roosevelt och Lincoln.
All ara till egypterna och deras kollossalstatyer - men annu om en million aar, kommer det att vara mojligt att puzzla ihop anletsdragen av dessa amerikanska presidenter. Ett verkligt 'varaktigt' monument som for framtiden bevarar minnet av the United States of America.
Flyg med C-47:a igen - norr om Black Hills ligger ett sareget omraade kallat 'Badlands'. Som framgaar av bilderna - ar detta inte latt framkomligt till fots eller bil....men en fantastiskt upplevelse fraan 500 meters hojd paa 'sightseeing'!
Darefter - vandes nosen mot New York och Dakotaaventyret var slut.
 
Ar du tankelasare? (Angående förfrågan om bilder från redan; A/N) Jo det stammer bra det. Utom nagra dussin svartvita 'positiv' inklistrade i ett album :roll: - men Herregud, det ar femtiosex aar sedan! EN bra en som finns i albumet - ar en forstoring av 'Mustang vid vingspetsen' p.v.t. Sioux Falls dock :P
Tack for C-47:an forresten...
Jag har pratat lite om bussarna vi aakte i - dessa var undantagslost tillhoriga USAF, maalade mellanblaatt och av maerket 'International'. Dom var ytterst enkelt inredda - som billiga skolbussar. Vi motte dem paa Rhein-Main, Azorerna, Washington - overallt....standardtyp... En kul sak jag maaste beratta - ar kordisciplinen hos de, mest afroamerikanska, chaufforerna. Det fanns naagon trafikregel om jarnvagskorsningar och - deras korsning som fick oss att skratta.....men som foljdes mannagrant och utan minsta leende av USAF-chaufforerna....
1) Bussen stannar 2) Motorn slaas av 3) Dorren (reglerad av mekanisk vinkelhavarm av chaufforen) oppnas 4) Skjutfonstret till vanster om chaufforen oppnas 5) Han lyssnar till till hoger.... 6) Han lyssnar till vanster - genom fonstret... 7) Han startar motorn... 8) Han kor over korsningen... 9) Han stanger dorren... 10) han stanger fonstret
Vi ar paa vag igen! :lol:
 
Oavsett hur hett det var - kordes aldrig bussarna med oppen dorr...paa luftkonditionering - var inte en tanke :roll:
....resan fortsatte till New York - och supercentrala Hotel Astor vid Times Square. Dar, som jag tidigare berattat - den amerikanske utrikesministern fick traffa Varjag :lol: Ny amerikansk virvelvind, FN-skyskrapan - Empire State Building - broar, skyskrapor, platser och namn - det blev for mycket att 'ta in' vid det laget.... Vi var mest intresserade av att 'shoppa paa Broadway' med vaara aaterstaaende dollars. Bast minns jag reklamskylten for Camel-cigaretter, som blaaste rokringar tvars over gatan utanfor hotellfonstret....
Kopte rekvirerad plastkortlek, Gerry Mulligan-plattor, modellbyggsatser aldrig horda om hemma....m.m. m.m..... Varuutbudet fick lilla Luleaa att se ut som Duvemaala och vi alla delade en stark kansla av efterblivenhet i jamforelse med USA- som 'mellan skaal och vaegg' - kladdes i ord daa och daa...det bjod emot att erkanna det men sanningen var saa uppenbar att vi maaste prata om den.
 
Den sista kvallen - var 'fri' - inga arrangemang. Jag hade en mormors syster som bodde i New York och med stranga order att kontakta henne (hon visste naturligtvis att jag var dar...) ringde jag henne.....Det blev blixtavhamtning, laang bilfard till hennes hem - dar hela den avlagsna slakten vantade. Presentationer till ett dussin manniskor vars relation och namn jag knappast uppfattade. Jag var 'unik' .... ingen fraan de svenska delarna av slakten hade naagonsin besokt USA tidigare. Inget var for bra for en....alla maanade om mig - jag hann bara besvara faa av de maanga fraagor de stallde mig, innan det vars dags for bilfarden tillbaka till Astor.
Det undslapp mig hur snaalt tilltagen den $-dollartilldelning var som vi faatt..... 'Good Heavens - how much do you need??? - give him $200!' Jag forklarade blygt att det var for sent - vi flyger ut imorgon och jag kan inte handla mera i alla fall.....Suck
Hemresan antraddes i en MATS C-97 Stratocruiser - det storsta flygplan vi alla naagonsin satt vaar fot ombord paa.... och destinationen - var inte Sverige - utan Paris! Det var namligen saa att den franska gruppen (som varit i New Mexico) hade blivit saa imponerade att de meddelat Republiken att har faar Frankrike 'laegga paa naagot' for att balansera intrycken.....och inbjod alla de europeiska grupperna till ett par dagar i Paris fore slutlig hemresa. (Till och med engelsmaennen - accepterade fast dom fick ta en omvag :lol: )
 
Naagon timme efter starten fraan New York - raakade vi in det varsta aaskvader jag naagonsin flugit igenom. :roll: Blixtarna stod 'som spon i backen' och 'elektricitet' vandrade som maskar paa vingarna. Turbulensen var oerhord och vi kastades omkring som en lekboll i det upprorda lufthavet. C-97:an hade samma laanga smala vingar som dess halvsyster - B-29 och man saag genom fonstret hur dom 'flaxade' som faagelvingar i turbulensen.....8O Till och med vaar kapten och lojtnant saag lite oroliga ut.....
Men Boeing's tekniker hade tydligen raknat ratt i sina kalkylker - for vi kom genom stormen utan vingbrott. Det - var den forsta gaangen jag verkligen varit skitradd under en flygning......
Next, 'gay Paris'.
...och utan halster ar det dags avsluta denna (alltfor) laanga foljetong;
 
Som jag skrev i foregaaende - post - ville minsann nu den franska 'Fjarde Republiken' visa lejonklon efter all den amerikanska gastfriheten. En mycket valkommen och och ovantad clou paa resan som vi alla saag fram emot med stora forvantningar. Vi landade pa Le Bourget - och amerikanerna glomde inte paapeka att det var har - som amerikanen Charles Lindberg hade landat med sitt enmotoriga Ryanflygplan efter den forsta direktflygningen USA - Europa anno 1927! Jag minns inte mycket av ankomsten - vi landade paa kvallen. Men den 'amerikanska ordningen och effektiviteten - byttes omedelbart mot fransk villervalla....Passkontroll och 'formaliteter' tog en evig tid och det var 'smaatimmar' innan vi bussades till vaar logering. Alla europeiska grupperna - vi var omkring 90 man - anvisades en gymnastiksal. I vad vi senare upptackte var en flickskola. (men utan flickorna som var paa sommarlov.... :roll: )
 
Faeltsangar - med grasfyllda madrasspaasar - var uppstallda....bagage forvarades paa golvet bredvid sangen....filtar och kuddar utdelades av en saan dar fransos i 'kepi' - lakan var tydligen okanda i Fjarde Republiken :)
Men, vi var ju dodstrotta och fann att svenska, portugisiska och turkiska snarkningar - lat precis likadana :lol:
Frukosten - i 'flickornas matsal' - blev en sensation...dom serverade rodvin till frukost!(middag och kvall :) ) Brodet - i meterlangder, var jattegott! Resten, ja resten.... vad ovrigt serverades minns jag mycket val......och det beromda 'franska koket' imponerade inte. Hemligheten med den s.k. 'franska kokkonsten' ar att ha hittat paa femtusen olika namn for kalops! Som alla smakar precis lika, innehaaller samma saker och paa naagot obegripligt satt - naatt varldsrykte... :P
Virvelvind sightseeing i Paris.....upp i 'fiffeltornet', Sacre Ceur, Notre Dame, La Louvre..... Mitt bestaaende minne av Paris 1953 var att ALLT...alla dessa paradbyggader, ja hela stan - var morkgraa! Traakig farg -daa jag senare sett ett 'renputsat' Paris - men 1953 var det elandigt.....biltrafiken bestod till stor del av underliga trehjuliga 'lastbilar', bussar som var jamnaariga med mig eller aldre - och en uppenbar fattigdom som fick gamla Sverige att se ut som ett dromland! (kanske en poang for Folkhemmet i alla fall :roll: )
 
Vid kordes till slottet i Versailles! Paa kvallen - en magnifik 'ljud och ljus-show' om slottets och Frankrikes historia. Naturligtvis paa franska - men nar showen visade giljotiner (som gick som symaskinsnaalar :lol: ) visste vi i alla fall precis var, i historien vi befann oss....
Hojdpunkten - som 'la belle France' ville visa upp - var naturligtvis dambrost! Vi bevistade 'Folies Bergere' dar en magnifik 'show' exponerade mera av den varan - an jag naagonsin sett, tidigare eller senare.....man erinrar sig killen som aakte till Olympiaden for att han ville se '100 meter dambrost'...... Well det fick vi - utan Olympiad :)
http://en.wikipedia.org/wiki/Folies_Berg%C3%A8re
M.A.T.S. tog oss hem till Bromma - dar Varjagen smugglade 'kontraband' till kungariket Sverige - men glomde sitt pass i en telefonkiosk (for att underatta om lycklig hemkomst till foraldraskapet naturligtvis)......
Sen, ja sen blev det Statens Jarnvagar, den s.k. 'Nordpilen' - hem till Luleaa igen.....(ingen sovvagn - militarbiljett!) passet - kom paa posten fraan tullen i Bromma - naagon vanlig sjal hade hittat och lamnat in det.... :oops:
Stor pressmottagning i Luleaa - av Norrbottens-Kuriren. En mera dampad av Norrlandska Socialdemokraten.....'Norrskensflamman' brydde sig inte - men hedrade mig med de korta orden att 'Amerika har faatt en ny agent i Luleaa....' :P .....'Flamman' - hade alldeles ratt!
[På förfrågan om preskriberat brott] Jodå - det brottet är längesedan preskriberat. (Även om innhav av kontrabandet - ännu femtiosex år senare i Sverige är Majestätsbrott :roll: )
Här i alla fall förklaringen; vi besökte en liten stad, Yankton - vid Missourifloden i allra sydöstligaste Syd Dakota. Värdarna inkluderade en 'Game Warden' (=jägmästare) och jag och en annan Flygpojke åkte i hans bil.
I bilen - fanns ett gevärs-ställ! I stället stod en M1 'US Carbine' och på det hängde en Luger i ett 'US'-märkt axelhölster 8O Vi hade tidigare på dagen traskat förbi en pantbank i Yankton - där skyltfönstret [b]var en vapensamling[b].
Stannat, stirrat - revolvrar, pistoler i dussintal - igen, föll hakorna och sju svenska fågelholkar fick lära att 'det var bara gå in och köpa...' Licens?? - vad är det för nåt???
Vår fascinering av US-karbinen och pistolen, undgick inte jägmästaren/chauffören - så han sa helt vänligt, 'would you like to have a shot?' 'yes....' hickade vi..
Vi körde över Missouri på en bro - och befann oss i Nebraska....där jägmästaren kände till en lämplig plats för lite skjutövningar i terrängen....Alla bilarna stannade, US Carbinen tons ut och skjutövningarna inleddes i en liten ravin.
Alla Flygpojkarna fick skjuta - men Herr Jägmästaren uppfattade snabbt att Varjag var den enda som tidigare umgåtts med skjutvapen....
Morgonen därpå vid 'avskedet' från Yankton kommer jägmästaren fram till oss och säger; 'Jag vill ge en present till er svenska pojkar'- går fram till mig och - överräcker Lugerpistolen i sitt hölster....' har sett att Du - vet någonting om skjutvapen, så Du skall ha den....'
Jag blev stum. Stumma blev även en svensk kapten, löjtnant och fyra andra Flygpojkar.....
En officiell gåva - till en svensk delegation - kunde naturligtvis inte nekas. När vi kom till Bromma och det frågades 'något att förtulla?' - svarade bara officerarna att 'det får pojkarna själva redogöra för. Det fanns lojalitet på den tiden !
submitted by JonathanRL to sweden [link] [comments]


2016.01.15 17:41 oskimon Varför får män inte prata om övergrepp de utsatts för? [bild i tråd]

Det här är en printscreen från en diskussion jag försökte ha på Facebook tidigare idag.
Upprinnelsen var en text om övergrepp som publicerades i Expressens nätupplaga idag. Den handlade i korthet om författarens egna erfarenheter av sexuella övergrepp, och avslutades med att hon säger till sin manliga kompis att det inte är på grund av tur han aldrig varit utsatt, utan på grund av att han är man.
Min kommentar och det enda svaret jag fick syns ovan.
Varför är det så?
När jag var yngre utsattes jag vid ett par tillfällen för sexuella övergrepp av en äldre person som bodde i närheten av mitt familjehem. Jag har aldrig pratat särskilt mycket om det, med undantag för att jag skämtat om det i min podcast vid ett par tillfällen. Ett märkligt sätt att starta en seriös debatt kanske, men det har varit mitt sätt att närma mig ett ämne jag har hållit borta från mig.
Vid två tillfällen de två senaste dagarna har jag nämnt det i Facebooktrådar som handlat om att mer eller mindre alla män är våldtäktsmän och att alla män håller en våldtäktskultur vid liv. Vid båda tillfällena har jag fått liknande svar.
Givet är att det rör sig om två personer som sagt såna här saker, men samtidigt rör det sig om hundra procent av fallen. När kvinnor pratar om sina erfarenheter av sexuella övergrepp, hur banala de än kan förefalla, så är det en jävla klickfest över sociala medier, ofta med kommentarer om att de river murar och bekämpar stigman, men också om att män är svin som alla gör på det här sättet. När man som man försöker belysa att problematiken även finns för oss, så blir man förlöjligad av samma människor som nyss var rättens riddare och inkännande försvarare av alla utsatta.
Varför?
submitted by oskimon to sweden [link] [comments]


2015.12.03 14:24 asdzxc456 [Seriös] Granne brukar bli misshandlad - vad göra?

Det finns en kort version för den som inte bryr sig och den lyder: Min granne blir ibland misshandlad/slagen utav sin kille, vart vänder jag mig? Polisen, ja men hur och när?
Och en rätt lång version med mer historia (går att hoppa över nästan all text om man nu vill det) men jag behöver dels berätta om det och dels förklara varför jag inte gör något annat direkt som ter sig som självklart:
Har en extremt seriös och allvarlig fråga, det är så här att min granne brukar bli slagen ibland utav sin pojkvän. Mestadels verkar de kunna umgås under riktigt ordnade former och det verkar på ytan vara bra. Första gången det hände var tidigare i år, hörde skrik och gap från lägenheten som ligger i närheten men visste dock inte vilken, tänkte mest att "det var väldigt högt de bråkar" och jag öppnar dörren för att kolla om det hörs ut i trapphuset och det gjorde det, det fanns alltså ingen chans att de andra som bor här inte skulle höra vad som pågick. Detta höll på kanske 10-15 minuter och sen hörde jag dunsar och högre skrik, och då börjar jag bli väldigt rädd för att det lät väldigt mycket mer än ett "vanligt" bråk och efter ett tag hör jag hur hon skriker "du slog mig!" varpå han skriker något tillbaka följt utav fler dunsar och sen något som jag uppfattar som att hon har låst in sig på toaletten och han skriker på henne utanför och försöker ta sig in. Detta är dock antaganden.
Vid det här laget så fattar jag att ett beslut måste tas och det snabbt, men jag vet inte bara vart jag ska vända mig och allt går snabbt, att tankarna rusar är en underdrift. Innan jag hinner bestämma mig om jag ska ringa polisen själv eller inte så får jag tag på en annan granne och dennes vänner som ska iväg på fest, varpå jag frågar grannen som är den enda som inte har lämnat trapphuset än om det var de som hade bråkat, för att vara säker liksom. Nej där hade de minsann inte bråkat, sa hon (på ett ungefär) och när jag påpekade att hon skulle lyssna så hörde hon vad jag menade. En av hennes vänner kommer tillbaka och frågar om hon inte kommer snart varpå grannen säger åt henne att komma och lyssna. Vad som hände efter det minns jag inte ordagrant förutom att grannen fick för sig att hon skulle gå och kolla till den andra grannen, jag fattade att den här tjejen inte borde gå själv så jag slängde på mig ett par skor och följde efter. Lagom jag hann ifatt henne så hade hon redan knackat på, vi väntade i vad som kändes som tre år men det kan ha varit max 30 sekunder. Nu var det knäpptyst från lägenheten.
Dörren flyger upp och en adrenalinstinn snubbe fräser vilka i helvete vi är och vad vi vill, grannen frågar varför de är så högljudda, snubben svarar "får man inte argumentera högljutt eller?!" grannen frågar efter den andra den misshandlade grannen och snubben morrar att vi inte fick träffa henne. Här blir det också luddigt, men hon insisterar. Här någonstans börjar verkligheten komma ikapp mig, har fram tills nu agerat på ren instinkt och inte tänk efter så mycket, blixtsnabbt räknar jag oddsen och det ser inte bra ut, killen är yngre än mig (det kollade jag upp redan innan allt detta hände) men han är betydligt längre än mig och betydligt biffigare än taniga mig. Dessutom är han extremt aggressiv och jag är så här i efterhand rätt övertygad om att han hade kunnat och hade antagligen inte tvekat heller att slå den andra grannen på ren ilska. Det enda jag börjar känna i hela kroppen är att detta är en situation som jag inte borde befinna mig i och min kropp vill därifrån. Snabbt. Han kan utan tvekan slå mig sönder och samman. Men jag tvingar mig själv till lugn. Det hela avrundas med att grannen dyker upp i bakgrunden, uppenbart ledsen, mer eller mindre utan kläder och säger till den andra grannen något jag inte minns, sen tycker snubben att grannen ska ta sin fula nuna och dra. Varpå han slänger igen dörren. Vi tar oss ut till resten av hennes vänner vilka verkar vara omåttligt uttråkade och oberörda, något som gjorde mig skitförbannad men jag sa inget. Den av hennes vänner som frågade tidigare varför hon dröjde börjar prata med grannen och efter mycket velande (här var jag övertygad om att polisen skulle ringas, redan efter dörren smällde igen) att det bästa vore nog att ringa polisen. Sagt och gjort sa samma tjej att hon skulle ringa och om jag skulle höra något mer så skulle jag också ringa polisen. De skulle ringa 11414 varpå kötiden skulle vara 20-30 minuter. Sen drog dem. Jag gick tillbaka till mig, låste och var allmänt tyst och det var "relativt" lugnt. Polisen eller snarare poliserna fem stycken kom en timme senare (kan ha varit efter 45 minuter men minns inte), men då hade ju snubben självklart lugnat ner sig sedan länge och poliserna kunde bara prata med någon av dem, vet ej vilken av dem i dryga 10-15 minuter. Sen drog dem. Tjoho.

Sen var jag paranoid i en vecka. Sedan dess har jag alltid studsat till så fort jag hör liknande ljud men det har gått så långt att jag nu hunnit intalat mig att jag kanske hörde fel, och jag har haft dåligt samvete över att polisen bussades på dem. Ingen annan varken brydde sig eller hörde något ju? Tills nyligen.
Då var det något speciellt, men inte på ett bra sätt. Och jag börjar verkligen fundera vad detta är för snubbe. Kort och gott snubben och grannen, började bråka i trapphuset, ett vanligt bråk som par kan ha om ditten och datten (tänker inte gå in på detaljer men det fanns sådana, men jag kan säga att reaktion var verkligen inte rimlig). Tills dess att det uppenbarligen blir för mycket för snubben och han slår henne. Detta hörs i trapphuset. Hela deras gräl hörs mycket tydligt i trapphuset, och hon till och med säger att han slog henne. Han fräser till något som jag inte minns, och min första reaktion är att vara impulsiv och fråga vad i helvete de håller på med och varför han slår henne. Men jag gör det inte. Efter en stund går de till henne och sen hör jag gap och ett högt dunsande innan dörren stängs. Sedan är det tyst och jag bestämmer mig för att ta mig ut ur lägenheten och långt ifrån hela situationen. Fortfarande tyst. Så jag tar en promenad. När jag kom tillbaka en dryga timme senare så var det lugnt. Detta är dock inget jag någonsin vill upprepa för jag mår skit personligen utav att bara ignorera det hela.
Jag har nu funderat i fler månader på vad i helvete jag ska göra om det blir så här igen. Skulle ha vänt mig till hyresvärden om jag kände att jag kunde men det är så att jag inte äger lägenheten. Annars hade jag gjort det. Har hört med min närmaste familj vilka tycker att det var hemskt och att det måste vara en svår situation men hade inget svar utan rådde mig att ignorera det eller ringa polisen, hörde med släkt vilka tyckte dito och vänner vilka bara tyckte det var hemskt. Vad i helvete är det meningen att jag ska göra? Ska jag bara ignorera det? Ingen annan verkar ju bry sig?
Har letat högt och lågt på nätet efter vart man ska vända sig, det jag fastnar på är om jag ska ringa 112 eller 11414 när det händer, här får jag inget svar. Vart ska jag vända mig? Vi har ett bevakningsbolag som har lite nummer i trapphuset men det är alldeles för otydligt om detta gäller den här typen av situationer eller om det bara gäller typ läckande avlopp.. Är någon som misshandlas en "akut situation" som krävs för ett av numren till bevakningsbolaget? Måste denna misshandel vara pågående då de kommer ut? Om jag ringer polisen, vilket nummer? Åter samma fråga, är detta en akut situation? Är det livshotande? Måste det låta våldsamt? Hur länge ska man vänta? Vad ska jag i sådant fall säga? Finns det möjligtvis någon modig som vågar kontakta polisen och fråga vart man ska vända sig?
Edit: Tack för alla bra råd och klargöranden! Ringer 112 nästa gång det händer, har aldrig ringt förut dock, ska jag säga det på något speciellt sätt? Som jag försökte förklara i texten så tänker jag inte själv konfrontera killen för när han tappar humöret så blir han som sagt riktigt jävla aggressiv. Han bor som tur är inte hos grannen, kan bara tro att det skulle bli värre då. Vill bara att det här ska upphöra, har bott här rätt länge nu och grannen flyttade in i år. Får liksom ingen ro i mitt hem och det bryter ner mig att hela tiden vara på vakt mot höga ljud för eventualiteten att snubben fått för sig att slå skiten ur grannen igen. Fortsätt komma med tips, åsikter och råd. Tack alla!
submitted by asdzxc456 to sweden [link] [comments]


2015.09.18 11:34 SvenskMurloc Mår så jäkla dåligt, hjälp?

Trodde aldrig jag skulle sitta på Sweddit och fråga om relationsproblem, och på sätt och vis känns det löjligt men kan inte ignorera det längre. Lång historia kort så har jag alltså varit tillsammans med den här tjejen ett längre tag men valde att ömsesidigt bryta upp när vi nu skulle flytta till olika städer och helt enkelt göra olika grejer med livet. Fantastiskt förhållande på alla sätt, och det kändes inte som om jorden gick under när vi valde att gå andra vägar men fortfarande försöka vara vänner, det kändes ok då vi båda hade på sätt och vis förberett oss. Detta var för någon månad sedan. Efter har vi hållit kontakt samt att jag besökt henne när jag varit i närheten, men häromdagen berättade hon att hon hade hookat upp med en ömsesidig vän till oss, och att de mest troligen nog kommer fortsätta träffas. Det var som om världen slog en spinn och jag föll pladask på marken med ansiktet före, och det känns så jävla jobbigt. Tror jag aldrig mått så här dåligt tidigare.
Vad ska jag göra för att må bättre? Har haft den här klumpen i magen i flera dagar nu, knappt kunnat sova och det jag i grund och botten är rädd för är att det ska utvecklas till något mer för dem. Det känns som det har gått så kort tid sedan vi valde att bryta upp, och alla känslor har inte lagt sig för både mig eller henne (bekräftat av henne), men kanske mer för henne då hon hunnit flytta och startat upp universitetslivet och jag går runt arbetslös i min jäkla hemstad och kan inte tänka på annat. Jag kan inte styra vad had hon gör och jag är egentligen glad för hennes skull, men jag kan inte gå runt och må såhär och jag vet inte vad jag ska göra. Verkligen. Jag mår hemskt - inte jag-vill-ta-mitt-liv utan mer jag-vet-inte-var-jag-ska-ta-vägen. Det hjälper inte att jag är arbetslös och knappt har ett socialt liv för tillfället. Jag flyttar dock om några veckor någon annanstans.
Ursäkta för wall of text, men jag hoppas någon kan ge mig tips.
UPPDATERING: Snackade med henne nu idag och det känns lite som att man stängt kapitlet för tillfället. Känns lite bättre, men samtidigt har jag den där bilden i huvudet där de sitter och håller på med varandra som jag inte kan få bort. Men men, mot ljusare tider! Tack för all hjälp här, det uppskattas verkligen och hjälpte en hel del. :)
submitted by SvenskMurloc to sweden [link] [comments]


2015.08.24 00:19 CaptainTwirl En "andragenerationensinvandrares" (dvs. en svensks) syn på invandring, rasism, SD och assimilation.

Till alla er som hittar intresse i att läsa detta och vill föra en vettig debatt, jag tackar er.
Lite bakgrundsfakta till er som bryr sig; Jag och min familj är kurder (från södra Kurdistan, aka Irakiska delen). Mina föräldrar flydde till Iran under 70-talet, varifrån min far flyttade vidare till Moskva i dåvarande Sovjetunionen och pluggade medicin. Min mor bodde och utbildade sig i Iran samt Sverige och har examen i Vattenreningsteknologi men jobbar för det mesta som lärare för nyanlända ungdomar (Ja, ungdomar!) samt tolk. Båda pratar kurdiska, persiska samt svenska (fadern pratar också Ryska och Arabiska). Far är icke-troende och mor är muslim. De gifte sig och flyttade till Sverige tidigt under 90-talet. Själv, är jag född -95 i Sverige.
Som det står ovan, är jag född och uppvuxen i Sverige. Uppvuxen bland både kurder och svenskar, så har vi - lustigt nog - alltid lyckats flytta från diverse områden innan olika invandrarströmmar har skett och "förvandlat de områden till ghetton" (uttryckt med kassa ord). Jag är uppvuxen med svenska vänner från skolan och kurdiska vänner från sociala kretsar. P.g.a. det har jag fått lite av det goda från båda sidorna - jag ser de vackraste grejer med kulturerna från båda länder, men även det äckligaste.
Under min uppväxt har jag alltid blivit ifrågasatt vad jag är. Vänner, både "etniska svenskar" och icke-svenskar, lärare, familjer m.m. har alltid förbryllats över varför jag "pratar svenska" medans andra kurder bryter. Har blivit kallad svensk av icke-svenskar och invandrare av svenskar. Jag har aldrig kunnat "känna mig en" med respektive kretsar. Har alltid varit annorlunda än mina svenskar vänner - blonda, blåögda och extremt respektfulla. Jag stack ut från mängden under mina yngre år i låg- och mellanstadiet. Inte förrän jag började högstadiet märkte jag att jag inte tillhörde mina kurdiska eller andra "icke-svenska" vänkretsar heller. Jag sa grejer jag skäms över idag och betedde mig illa mot vissa av mina vänner.
Under högstadiet fanns det press på allt. Mina föräldrar var alltid noga med att jag var tvungen till att plugga och skaffa en bra/värdig utbildning (jag jobbar på det!). Jag var nästan en 'straight-A student'. P.g.a det blev jag lite idoliserad av mina "invandrarvänner" (de flesta var födda i Sverige). De undrade hur jag kunde få bra betyg, jfr med dem. Vi levde nästan under identiska förhållanden trots allt. Jag var inte som de, ur den synvinkel över hur jag presterade i skolan. Samtidigt var jag inte lik mina svenska vänner heller, p.g.a. hur jag såg ut och min bakgrund. Men jag älskade de jag kallade vänner ändå, ända fram tills jag fick höra av mina invandrarvänner att jag inte borde umgås med svenskar. De var rasister - speciellt eftersom SD hade börjat sin politiska kampanj. Jag fick inte vara som de eftersom jag då skulle "kyssa svennarnas röv" eller "lekte svensk". Jag skulle "vara blatte", hata svennarna - alla är ju rasister trots allt - och vara muslim. Vilket jag inte förstod mig på. Under hela min uppväxt har jag nästan aldrig brytt mig om Gud (lite p.g.a. vissa förhållanden som mobbning under låg/mellanstadiet). Jag vågade inte säga emot först, fram tills sista året. Hos mina svenska kompisar så fick jag nästan alltid höra kritik gentemot mina vänner på andra spektrumet. "De är födda i Sverige, så varför pratar de som de precis har kommit hit?" var en fråga jag hörde ofta. "Varför kan de inte vara mer som dig? Du är ju svensk!" var en annan grej. Ironiskt...
Redan då, insåg jag att en klyfta existerade. Ingen av parterna vågade blanda sig med den andra, förutom jag. Jag var ju svensk tydligen, fastän jag bara fjäskade för mina svenska vänner. En gammal klasskamrat (albansk ursprung) sa alltid att jag kommer aldrig bli bemött på samma sätt. De kommer alltid döma mig utifrån mitt namn (vilket inte ens låter som kurdiskt eller Mellanöstern-skt för att vara ärligt) och mitt utseende men aldrig utifrån mina resultat. Han hade rätt till viss del. Än idag, hör jag "komplimanger" där folk säger att jag är en "bra invandrare" som visat tecken på assimilation och integration.
Rasism är sjukt irriterande. Ett bra exempel på vad "grundlöst hat" egentligen är och vad det bidrar till. Till dig, vare sig du är blatte eller svenne, som säger att bara svenskar och SD sympatisörer är rasister så har du fel. "Tyvärr". Under mina 19 (snart 20) år har jag blivit mer utsatt för rasism och "rasifiering" (är det ens ett ord?) från invandrare än de "etniska svenskar" som jag har stött på. Om ni vill ha ett exempel; fråga en muslim eller en arab vad han eller hon tycker om Israel (eller Kurder i vissa fall) så får du ett bra svar. Alla kommer inte att ge er samma svar, men den lär inte göra er dummare. Rasism är INTE begränsning av invandrare eller att kalla någon för "terrorist" eller "negerboll". Vad fan håller ni på med, ni som har sådana åsikter? Enligt min uppfattning har väl rasism varit ett form av hat eller särbehandling mot folk från en avvikande nationalitet eller etnicitet. "Hoppas alla samer bara dör", "lita inte på kurder, de är outbildade", "romer=tiggare" är exempel på rasism.
"Vad är det med SD?". Såhär ser jag det: SD är ett politiskt parti. Deras största fråga - Invandringspolitiken. Är deras approach till invandring, assimilation och integration fel? Fan vet jag. Jag har inget exempel eller parallell att jämföra med. Aldrig har jag hört om att lösningen till en "icke-fungerande invandringspolitik" är stängningen av nationsgränser för att sedan ta hand om de som lever här. Det låter bra på papper faktiskt. Men jag vet inte om det är den rätta lösningen på problem. Jag vet inte ens om det är fel. Men anledning för varför jag inte röstar på SD är att både en del av deras politiker samt sympatisörer har uttryckt sig stötande eller främlingsfientligt, samt deras historia under 80-90-talet. Folk tror ofta att jag är socialist (p.g.a. mina tankar kring skatter osv.), men trots det så röstar jag inte heller på S eller V (for the record så röstade jag inte på något parti förra valet). Utöver ovannämnda anledningar, så tycker jag inte att SD:s politik gällande skola/utbildning, vård och jobb är hållbara.
I alla fall! Jag är inte "anti-rasist" heller. I alla fall inte i form av en SJW (googla det om förkortningen är främmande). Dagens Anti-rasist à la SJW är nästan vidriga. Har knappt stött på någon som är öppen för diskussion. Jag har ofta blivit "online-stenad" på bl.a. facebook då jag försöker förklara mina tankar kring SD. Blir bl.a. kallad mullvad, spion, falsk osv. från en mängd individer i vissa grupper.
Jag har en idé dock. Fick en "epiphany" här om dagarna till varför det har blivit så segregerad i samhället, och varfönär assimilationen/integrationen inte fungerat som det ska. Svaret är förstås rädslan för att bli kallad för rasist eller främligsfientlig. Men varifrån har det blivit så utbrett? Enligt mig, så har den svenska kulturen ett väldigt ärligt och fint sätt (historiskt!) på att lösa problem: Snabbt, kort och rättfärdigat. Vi har en ganska klar uppfattning om vad rätt och fel är (I detta fallet är rasism FEL). Hur det hänger ihop, tror jag beror på hur de olika systemen är uppbyggda i förhållande till problemlösningskulturen i Sverige.
Scenario: En (i detta fallet outbildad) kurd blir anmäld för att ha snattat (återigen, bara ett exempel/scenario). Kurden blir rasande, förtvivlad och desperat. Han bestämmer sig för att anklaga åklagaren/offret för att vara rasist och drar alla över en och samma kam för att en kurd ser ut som alla andra kurder, t.o.m. arabeturkapersevad-som-helst. Rättsväsendet kastar bort anklagelserna om snatteriet och dömer offret för att vara rasist. (VÄLDIGT VÄLDIGT enkel scenario. Det går inte till såhär direkt i verkligheten). Systemet har fallit och kurden har blivit särbehandlat på ett eller annat sätt. Samma kurd använder sig utav samma ursäkt fast under andra omständigheter (betyg från lärare, jobbet och arbetskamraterna osv.). Systemfallet smittar av sig och eventuellt så blir det en stor särbehandling av "etniska svenskar" och icke-svenskar, samtidigt som de "etniska svenskarna" oftast drar de kortare strået.
Jag kan mycket möjligt ha fel, men som en andragenerationensinvandrare (kommer aldrig sluta invandra haha) så har jag blivit uppmuntrad till att använda raskortet. Jag vägrar till att göra det. Jag vill inte att folk ska döma mig p.g.a. hur jag ser ut och därför vill jag inte heller döma folk eftersom jag ser ut som jag gör. I alla fall, så har systemet fallit redan där. Det blir extremt fel på alla möjliga håll och kanter. Jag tror om sådana fel tas hand om, kommer assimilation och integration eventuellt ske mycket lättare.
TL;DR: Andragenerationensinvandrare stör sig på invandrare men tycker inte om SD eller SJWs.
Jag vill därmed avsluta min vägg av text med följande grej: Jag stör mig på folk. Bli mindre känsliga och mer rättvisa. Logiska. Smartare. Börja utbilda er mer och inbilla er mindre!
Tack för alla er som läste detta. Hoppas ni har funnit det underhållande på något sätt. Eventuella frågor kan skrivas här eller PM:as~
EDIT: Sorry för eventuella grammatiska fel :S Uppskattar alla grammarnazis som pekar ut något!
EDIT2: Fick frågan ett tag sedan, men om ni känner för det, får ni med all glädje referera till detta inlägg! Vill bara veta till vad ni tänker använde det till :P
submitted by CaptainTwirl to sweden [link] [comments]